Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min gamla koster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosofiska fynd, som jag började med: — Giv aldrig
bort något, som är ditt eget etc.
Ty ett sådant givande bestraffar sig alltid
förr eller senare.
Finnbypojkarna kommo seglande som vanligt
med min f. d. båt och satte på grund på det
vanliga stället. Lördagskvällen var mörk men med
ny, och jag kom med målskrin och staffli
(hopfällbart) på ryggen från en promenad till ett ställe,
där jag skjutit morkullor och där berget låg så
helvetes vackert — medge, min broder, att vi
ändå hålla på det pittoreska! Inom gränser,
förstås! Eller utom gränser! Hur du vill!
Jag kommer alltså fridfullt. Visserligen hade
jag en billig cigarr mellan tänderna, och den
kanske lyste till ibland, då jag drog in andan
särskilt energiskt, men jag menade ju intet illa
med det.
Då dyker upp. en man ur ett buskage och
säger: — Vaffaen har du för sjukdom, dä lyser
ju ur halsen på dej?
Jag svarade inte, ty jag märkte att mannen
var berusad.
— Har du puckel på ryggen också? (Han
menade målskrinet.) Å oförskämd ä du också,
din sjuhundrade jävel! Men här ska du få si på
en gosse, som plockar nåra hundra såna där jäkla
snobbar som dej! Kom an! Kom an bara! Här
har du den som va mä när knivarna gick, vet du
va dä va?
Och han började hoppa jämfota på svenska
bönders maner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
