Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min gamla koster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, men ja träffade på dom, vell säja en, å
dä va själve Adelgren, som står för kostern. Jag
kommer vägen fram å skulle hem, å så kommer
Adelgren fram å säjer: — Va i helseke går du
här å stryker ätter, jäkla bonne? sa han. Ja sa:
— Vill du smaka kniven ? Å därmä så tog han opp
en stor sten, å ja frågte igen, om han ville smaka
kniven. Å Så drämde ja te’n så han stöp.
— Mä kniven? frågade jag.
— Nä, mä en gärsgårdsstör, å han stöp mä
dä samma. Ja va tebaks å titta på han en
halvtimme ätterpå, men han lå som han lå. Dä va
samma kar, förstås, som hostade emot redaktörn,
förstås.
— Ja, men om nu Fridolf har slagit ihjäl
honom, kan dä bli obehag å!
Fridolf grinade brett.
— Nä, han va borta i da môra. Ja gick
förstås opp ett par gånger på natta å tittade på
aset, för ja va liksom lite inkiätt å schalu, om ja
skulle ha drämt te’en för mycke, men tredje gången
ja kom ut, så va dä bara blospår ättern. Men ge
inte bort en koster te!
— Ja, men herre gud, det var ju Fridolf,
som klämde till honom först. Han bara tog en
sten!
— Ja, dä förstås, men en vet ju aldrig va
en sån där otäcking kan ta sej te!
P. S. Jag ger aldrig bort en koster mera.
Fridolf Mattson har sedermera utvecklat den fara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
