Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VEGETATIONEN l’Ä VÄNErNS SANDSTRÄNDER
22g
stora sötvattensjöarnas väldiga flygsandsområden med ända till 78 m.
höga dyner gjorts till föremål för noggranna studier af Cowi.ES.’ Några
dylika flygsandsområden ha värt lands insjöar ej att uppvisa, men vid
den största af dem, Vänern, finnas ingalunda obetydliga områden, som
kunna sägas utgöra en efterbildning i mindre skala af hafvets
flygsandsfält oeh dyner och som äro fullt tillräckligt stora för att ge åt en del
af de växter de bära en egenartad, »psammofil karaktär.
Efterföljande anteckningar afse endast, att i korthet ge en
öfver-siktsbild af den psammofila vegetationens sammansättning och utseende
pä Vänerns stränder; en mera detaljerad beskrifning skulle föra långt
utom ramen för denna uppsats.
De mest betydande flygsandsanhopningarna vid Vänerns stränder
äro belägna vid södra ändarna af sjöns båda största vikar, Kinneviken
och Dalbosjön, och hafva alltså troligen för sin uppkomst att tacka
nordanstormarna, som i synnerhet höst och vår kunna uppdrifva sjöns
vågor till en betydlig höjd. Ett annat, mindre flygsandsomräde finna
vi vid Hjortens fyr på Dalsland samtett fjärde tämligen obetydligt vid
det midt emot pä Västgötasidan belägna Främjan. Mindre
flygsandsanhopningar finnas dessutom på många andra ställen, men äro för
obetydliga för att här kunna tas i betraktande.
De topografiska förhållandena på de större sandstränderna vid Vänern
äro i hufvudsak de samma som å liknande lokaler vid hafskusten. Den
langgrunda sjöbottnen öfvergår småningom i den mycket svagt sluttande
sandstranden, som vid storm till stor del öfversköljes af vågorna, och
som vid högt vattenstånd delvis försättes under vatten. Inåt land
öfvergår sandstranden tämligen tvärt i mer eller mindre höga sandkullar
eller -vallar, dyner, som här sällan nå mer än 7 — 9 meters höjd.
Verkliga flyttbara flygsandsdyner, sådana de förekomma t. ex. pä Gotska
Sandön och på Jutland, finnas numera knappast vid Vänern, i det att
dynerna i allmänhet äro bundna af vegetation. Af samma orsak finnas
ej heller bakom dynerna några typiska flygsandsfält såsom vid de ofvan-
3 km. norr om sjön Bolmen. Detta är emellertid till största delen af jämförelsesvis ungt
datum, hvarjämte sanden är mycket lättrörlig. På grund af dessa omständigheter är
dess vegetation ytterst torftig. De viktigaste fanerogamerna äro Juniperus communis,
Empetrum nigrum, Agrostis vulgaris, Juncus filiformis f. pusillus samt Carex
pa-nicea. Påfallande är den rikliga förekomsten af mossor, isynnerhet Pofytrichum- och
Grimmia anex. Några egentliga psammofila växtformationer synas ej ännu ha
utbildat sig.
1 H. C. CowLES, The ecological relations of the vegetation on the sand dunes ol
lake Michigan. Contrib. from the Hull Bot. Lab. XIII, Bot. Gazette 27, Chicago 1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
