Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VEGETATIONEN l’Ä VÄNERNS SANDSTRÄNDER
22g
gula arvensis förekommer också här. På grund af sin klibbhårighet är
den vanligtvis helt och hållet inkrusterad med sand, hvilket nog kan
utgöra ett ganska verksamt skydd mot för stark transpiration. Vidare
små kolonier af Rumex aceiosclla, ofta rödbladig, vanligen bestående
af en större blommande moderplanta omgifven af en mängd små, från
de långa utlöpande rötterna uppskjutande rosettplantor. Här och där
ser man ett enstaka exemplar af Viola cottina, nästan alltid med
kleisto-gama blommor. Stundom träffar man redan i detta bälte små dyner i
miniatyr framkallade genom att någon växt med buskformigt växtsätt
samlar och kvarhåller sanden mellan sina grenar. En sådan är Salix
repens, som här liksom på hafvets sandstränder flerstädes förekommer.
Ett exemplar af denna buske ter sig då som en liten sandkulle, ur hvilken
öfverallt gröna kvistar sticka fram.1 Att den icke helt och hållet
öfversändas, beror naturligtvis pä att de tunnare grenspetsarna ej förmå
kvarhålla sanden mellan sig. Pä liknande sätt kan Sagina nodosa förhälla
sig. Den når vid sådana tillfällen en storlek och rikgrenighet (v.
ramo-sissima), som den aldrig skulle kunna uppnå, 0111 ej dess tunna, sköra
grenar stöddes af sanden. Ett enda dylikt exemplar mätte i
tvärgenomskärning ej mindre än 38 cm. och liknade en liten grön kulle
öfversållad af hvita blommor.
Längre upp mot dynernas fot, dit vågorna ej nå, plägar
vegetationen vara något tätare, mest beroende på att en del perenna växter
här lyckats hålla sig kvar. På grund af den för sandväxter
karakteristiska rika utlöparbildningen, bilda de ofta större eller mindre bestånd
(fig. 3), som kvarhålla sanden och bidraga till dynbildningen. Som
exempel på i detta bälte förekommande växter kan jag anföra följande:
Achillea millefolium, som med sina ej synnerligen långa, men tätt
hop-filtade, rikligt birotdrifvande utlöpare ganska bra binder sanden,
Agro-stis stolonifera här mera upprätt växande än på den våta sandstranden,
Calamagrostis ueglecta, Cerastium semidecandrum, Cirsium arvense,
Equisetum palustre med rikt grenadt underjordssystem, mycket vanlig,
ofta bildande stora bestånd, Hicracium pilosella ß. virescens,
Hiera-cium rigidum med på undersidan rödfärgade blad, Leontodon au/umuale,
Rumex aceiosclla, Sedum acre, här synnerligen rikligt försedd med de
egendomliga rotgrensknippen, som Warming" beskrifvit och afbildat
1 På alldeles samma sätt förhålla sig JuniperusbusVzr på Slättö-sand enligt
Wibeck 1. c. p. 14g.
2 Psammoph. Form., p. 183 samt Exk. till Skagen, p. 83, Fig. 8. Att dylika
bildningar hos Sedum acre ej endast förekomma på sandmark, framgår af att Witte
funnit alldeles liknande på exemplar på Ölands alfvar (se H. Witte, Till de
svenska alfvarväxternas ekologi. Akad. afh. Upsala 1906, p. 101).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
