Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
L. är den naturliga formen, som ar högvexlare, risgrenig,
med grå bark, bredare blad, större hängen; men planterad
på jordvallar, ned till jordytan afhuggen hvart annat eller
tredje år, blir den naturligtvis lågvextare, men skjuter långa
raka vidjer från jorden, som af den raskare vexfen få
högröd färg; och i sammanhang med del långsträckta i grenarne
blifva äfven bladen längre och smalare, och hängena
mindre på de svaga vidjerne. Så upkommer af den i vilda
tillståndet busklika S. viridis odlad som träd öfverallt på
Skånska slätten varieleten corallina, d. v. s. i stället för
glesgre-nig med brun bark o. s. v. får den en tät krona af långa
vidjelika högröda grenar o. s. v., men alt den är en följd af
den ofta uprepade "kappningen" (Skånsk
provincial-benäm-ning) kan väl icke undfalla någon sedan orsaken en gång är
utgifven. Samma förhållande eger rum, då S. fragilis ofta
kappas; alla våra S. viminales hafva till stor del deraf sitt
egna utseende; S. lanceolata antar ostympad snart S.
Ca-prææ utseende; genom ofta förnyad rothuggning får man
S. cinerea, avrita, nigricans viminaliska; ja S. repens blir
det i miniatur på ängar der den årligen afslås. — Så äro
våra talrika fruktsorter mindre beroende af jordmån än af en
primitivt olika behandling, hvarpå redan de s. k.
TroUrin-garnc förete exempel. Som sådane blifva sedermera
konstante, tvekar man ofta huru många species man af Pruni,
Pyri etc. skall antaga; svaret synes dock lätt: så många som
bestämda vilda typer finnas, utan afseende på om
kullurformer äro konstante eller icke. Ty det märkvärdigaste härvid
är, att efter en längre fortsatt konstlad behandling antar den
böjliga naturen sjelf denna typ, som sedan blir ett outplånligt
anlag hos individen och äfven bibehåller sig genom
fortplantning. Flera genom kultur frambragte former återgå ej
ånyo förvildade till den vilda urformen, utan urarta till en
ny förvildad form. Huru genom konst frambragte lyten eller
inlärde vanor, äfven bland djuren, kunna blifva ärftliga,
vittna hundar födda svanslösa, då föräldrarnes varit afhuggen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
