Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
longa, in pëliolum latum decurrentem alteiiuata, utrinque
yiridia pilosa; suprema lineari-oblonga, subtus
villoso-cane-scentia. Capitula (haud explicala) subglobosa aggregata.
Squamæ involucri exteriores ovatæ. — Die 28 Sept. 1839 legi.
3. Cirshim heterophijUnm DC. Att äfven denna art i
flera hänseenden varierar, är allmänt kändt. Det är i
synnerhet bladen som visa sig föränderliga med hänseende till
deras helhet eller sönderdelning. Med anledning häraf hafva
några FörfaUare t. ex. Allionius (Flora Ped. 1. p. 152)
deraf bildat tvenne arter; C. heterophyllum (1. c. N:o 554 t.
34) med mer eller mindre flikiga blad, och C. hcl e nio ides
(1. c. n. 553 t. 13) med hela blad. Andra deremot hafva
instält tvenne varieteter, t. ex. Haller, Deccindolle,
(landin, Wimmer. Denna art är allmän i Norge och äfven i
Sverge under båda formerna, mellan hvilka talrika
öfvergångar ega rom; det synes mig dock, som den form, h\ilken
har hela blad, förekommer ymnigare i högre fjälltrakter,
hvaremot den andra är vanligare i lägre trakter (t. ex. vid
Kristiania och andra delar af Norska kusten, Skåne, o. s. v.).
Flera författare, såsom D ecandolle (Prodr. G. p. 653),
Wimmer et Gr ab ojvski (FI- Siles. 2. p. 82), Gaudi[n
(Fi. Helv. 5. p. 197), tillägga den antingen helt och hållet
eller till hälften klotrunda blomsterhufvud; jag har dock
aldrig märkt dem, fullt utslagna, hafva annan form än bredt
äggrund vid basen intryckt. De yttre strålarne af fröfjunet
hos kantblommorna äro stundom endast sträfva af små
upåt-vända tandlika hår; hvaremot de öfriga äro fullkomligt
fjun-lika. — I sydvestra Norge på Häckfjeld har jag samlat
några exemplar, hvars blomsterskaft uptill äro försedda med
flera små jemnbredt-lanseülika långspetsade blad, hvilka äro
nästan lika långa med foderfjällen eller kortare, och
omgifva blomsterhufvudet liksom svepe. — Allionii figur t.
13 afviker från alla exemplar jag observerat dels genom de
långa blomstarskaften, som utgå från öfra bladvecken (i detia
afseende afviker äfven fig. i FI. Dan. t. 109 — vanligen äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
