Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
utvidgas än mera, blir cylindrisk, småkulorna utvidgas äfven
och den ena tränger den andra in i cylindern, och som de
trycka hvarandra der de vidröras, antar hvardera form af en
liten cylinder, hvarvid den öfversta och understa bli
hemisferi-ska emedan trycket på dem sker allenast på ett håll. —
Ex-anthemernes form: Uredo och Uromyces ha inga, Puccinia 2,
Phragmidium flera rum, hvilket kan så förklaras, alt hos de 2
första liar ingen klorofyllkula utvecklat sig till rum och
sjelfva exanthem-bildningen är fulländad med cellulens
förvandling; hos Puccinia ha 2, hos Phragmiclium flera småkulor
utvecklat sig. Den allmänna lagen kan man lätt finna i
mängden af öfverflödig näringssaft, som står i noggranna
proportioner lill de utvecklade klorofyllkulorna, så att hos Uredo
fanns icke nog deraf för att upsvälla till en kula, hos
Puccinia fanns förråd lill 2, hos Phragmidium till flera.
Följaktligen äro alla exanthemformerna identiska, så all de kunna
anses såsom blotta modifikationer af en och samma basis.
Detta bevises deraf, all bildningen af ett Phragmidium alltid
föregås af en f/retfo-bidning, hvilken återigen sjelf lätt
derigenom kan förklaras. — Sljelkbidningen: Af stjelken, som är
egen lör Uromyces, Puccinia och Phragmidium, lins hos
Phrag-midiolum blott en antydning i det alt nedersta rummel eller
små-kulan ofta är betydligt förlängd, ehuru brun och icke
som hos fanerogam-exanlhcmerna hyalin. Stjelkbildningen
kan förklaras så, att stjelken utgör den understa delen af
cel-lulen, som af brist på upsvälda klorofyll-kulor afsmalnal och
sammandragit sig. Dess frånvaro beror derpå, alt
näringssaften är i så ringa mängd tillstädes att cellulen derigenom
ej kan förlängas.
Vexl-exanthemernas epigenesis. Phragmidiolum ramosum
är af längre varaktighet än Phr. apicale, hvilket affaller snart
efler det bladen äro fullt utvecklade och eflerlemnar ett ärr,
som likväl äfven snart försvinner, hvarefter bladspetsen
utgöres af en otydlig, brun cellulmassa, som är nästan lika tjock
med det öfriga cellulnätet. Exanlhcmbildningens inverkan in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
