Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
%
/). 28 Juni. Kfter att ha inlagt en del vexter och besett
Carlslens fästning, gjordes på eftermiddagen en exkursion på
Koön. Utom några former af Rubus corylifolius m. fi. ficks
intet af betydenhet. Redan här började Senecio Jacobæa bli
allmän; den följde mig sedan genom hela Skärgården och blef
allmännare ju längre jag kom emol norr (endast på Koster sågs
den icke). Lika allmänna öfver hela Skärgården äro Sedwn
an-nuum och album., hvilken sednare först i dag sågs i blomma. —
C o ch le aria danica. — Vid Marstrand sågos Geraninm mölle
(allmän i skärgården, ända ut på yttersta holmarna), Conium
maculalnm; äfven af Trifolium fragiferum sågos exemplar,
lagna invid släden.
I). 29 Juni besöktes åter inre sidan af Koön. Del är
märkvärdigt hvad bela vegetationen antar ett förändradt utseende,
så-snarl man kommer på läsidan af bergen. Så långt
vatlensqval-pet når, äro de yttersta klipporna så kala att foten knapt på dem
kan fatta fäste, och äfven sedan läckas de i början blott af
några lafvar, sedan af mossor, ljung, Empelrum o. s. v., och ser
plan några sparsamma buskar, är del antingen törnbuskar
(Hag-torn, Slån, Rubi), än låga, täta och tufvade, än tätt Iryckta
intill klippan och utbredda deröfver alldeles som en espalier —,
eller på sumpiga ställen Tors och Wide. Men så snart man
öf-versligil öns högsta ry^g, och landet sluttar inåt, börja först
buskar och sedan skog, som blir högre ju längre man kommer
ned, alldenstund loppen af träden aldrig få öfverstiga de
skyddande bergens höjd; man ser huru de om våren skjutit skott upåt,
men hvilka snart till följd af slormarne förvissnat. På Känsö har
det med mycken kostnad och stora ansträngningar lyckats förre
Karantänsbefälhafvaren, aflidne öfverstlöjtnant Forsell, altanläg-
t
ga en vacker trädgård och park, hvartill jord för en del måst
föras upp på nakna klippan. Nu äro dessa träd 20—30 år gamla
och temligen tjocka, men låga, och hafsvinden klipper deras
toppar, der klippornas skydd uphör, så jemnt som vore det gjordt
med sax. På Grötö slår en liten lund, som saknar ett sådant
skydd; men också slå alla träden böjda från vestanvinden, och
alla grenar utskjutas åt insidan. — Oaktadt alla de svårigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
