Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
— viride. t’. J. t. Grön, slak, och med
mjuka, breda ro blad, högre (2—3 fol) slrå.
492. Tritieum caninum. — p. L. b.
493. repens. — a. aristalum. pf. F. ö.sl. de. — b.
mu-licum. f. J. t. sic. Hell grön.
— glaucum (c?) — r. F. b. — Daggblå, styf,
upräll, kronor med borst d-c.
494. Aardus strida."— pf. F. b.
2. !)e Svenska fjell-arterna af slägtet Epitobium. Af Nils
Johan Andersson.
Då i sednare tider artbegränsningen af olika författare så
olika bestämmes, och i följd deraf vissa slägten på ett så
förvirrande sätt framställas, måste delta ganska menligl inverka på
hela vetenskapen; och att delta kan ega rum med så
poly-morfa slägten som t. ex. Hieracium, Sali.v, Ruban, Draba,
Rumex och Po a väcker ej så mycket förundran, men all
äfven andra blifva underkastade denna ovissa behandling är i
sanning mera besynnerligt. Slägtet Epilobium är ell tjenligt
bevis härpå, och då vi nu ändteligen, särdeles om dess lappska
arter, kommit lill den erfarenheten alt snarl sagdt hvarje
författare har sin egen mening derom, och dess |iteratur sålunda
blifvit i hög grad mångskiftande, torde det vara tid att på ell
ställe samla de olika åsigter som fäderneslandels botaniske
författare uttalat, och dymedelst ytterligare vända
upmärksamhe-len på etl slägte, hvars noggrannare studium kommande
fjell-bolanisler måtte handlägga.
I. Epilobium origanifolinm Lamarck diet. 2. 376.— (1786):
Ep. caule e basi stotones ßabelliformes fotiis sparsis
ledos repentes emillente, adsceudente ereclove, linets
duobus e/evalis puberutis, sursum subancipile, (lorifero
apice cernuo; foliis ovutis, acuminalis, rernoliuscute
repando-denticulat is, nit id is glaberrimis, imis obtusis;
pelalis venosis; stiginale clavato.
Syn. Linn. Lapp. A:o 147: "Epilob. foliis ovalis denlatis"
(cui ad ungilur: ’|labrum majus, purpureo doré" Dill).—
• Ep. alpinum ß. fonlanum i V hg. Lapp. A:o 181 (?). —
Ep. alp. ß. majus Wbg. Sn er. A: o 422. — Ep.
origani-folium Fries Mont. II. p. 19. 111 P- ’S6> Nol.
1844 p. 12—13. — Ep. alp. ß. alsiuifolium lin. Skam/.
FI. Ed. 4 p. 123. — Ep. origanifolium Lindblom
Phy-siogr. Sällsk. Tids kr. 1838 11. 4. p. 346. — Svensk
Rol. I. 707 f. 2. — Herb. Aorm. V. ti. 41 (majus
d minus).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
