Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
mig i Fysiografiska Sällskapets Tidskrift framställda former,
dervid stödjande mig vid de af Författaren mig benäget
meddelade exemplar. — Under Ep. origanifuUum har jag
sammanfört hithörande former med’ Ep. a/pinum mnjus Fr.; sålunda hör
Ep. origanifoUum y. inlermeilium I. c. rätteligen till Ep.
alpin, majus Ep. orig. ß ramosum hörer åter lill den
verkliga Ep. origauif och utgör deraf en ej allenast ganska stor,
utan äfven ovanligt grenig form. — Ep. atpinum i Fys. Sällsk.
Tidskr. afser den mindre formen af den sannskyldiga Ep.
a/pinum. — Ep. aulans 1. c. är alldeles densamma som Ep. lineäre,
hvilket sednare namn i alla hänseender är all föredraga och
som förträffligt utmärker bladformen, som hos denna är mera
lineär, än hos någon bland de öfriga. — Ep. pa/ustre ß
inler-medium I. c. tillhör Ep. paluslre, såsom kapselns hårighel och
de (mer eller mindre) lillbakavikua bladkanlerua ådagalägga.—
Hvad vidare angår sjelfva arierna, så medgifver jag gerna att
de kunna förtjena upslällas som skiljda, ehuru jag anser deras
historia ännu icke böra betraktas som afslutad. Den mesj utmärkta
är måhäuda Ep. lineäre genom sill mera cæspilösa vextsält, sina
jemnbrfda trubbiga blad och små blommor, hvilka regelrätt
äro hvila, ehuru jag på Dovre såg former med blckröda
kronblad, som svårligen till någon annan arl kunde hänföras. Ep.
origanifuUum ulmärker sig genom stora, mörka, purpurfärgade
ådriga blommor, ål den äggrunda formen mera tenderande blad,
hvilka jemte sljelken äro mera glänsande, då deremot Ep.
al-pinum har mindre, blekare ofta hvila blommor, åt den aflånga
for.men mera tenderande blad, som jemte sljelken äro mera
opaka. Jag har dock samlat former med hvila blommor i
storlek mycket närmande sig dem bos Ep. origanijol., äfvensom
mycket små- och hvi|- eller blek-blomtAiga specimina med
glänsande sljelk och blad. Ep. origanifotium frodas bäst i
infer-och sub-alpinska regionerna, der den ulmärker sig ined både
de mellersta och öfversla bladen spetsade, då den på fjällen
of-la har alla bladen, utom de allra öfversla, trubbiga, ja lill och
med i spetsen fullkomligt afrundade; former, hvilka väl böra
hänföras till Ep. o/pinum majus hafva äfvenledes de öfra
bladen ganska ofla fullt lit så spelsiga som Ep. ariman ifö! ii
(sådant specimen förekommer i mill ex. af llcrb. norm. Vill n:o
44, hvaremot i milt ex. af H. N. V. rno 11 förelinnes under b
en form, som svårligen kan hänföras till Ep. origauifol. utan
väl måste antagas genom någon förblandning hafva der fått sin
plats, enär bladform och hela habitus antyder Ep. alpinumj.
— E. alpinum minus har jag på fjällen såväl i sydvestra som
mellersta Norge, om ej oflare, så åtminstone likaså ofla
anträffat med röda (ehuru ljusare) blommor, som med hvila, hvilka
åter synas vara vanligast hos den stora formen. — Månne icke
rotskottens olika beskaffenhet bestämmes af de olika stationerna
och lokaliteterna; jag tyckte mig på Dovre varseblifva något dy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
