Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
tus e floccis mycelii örtum, carnosum tum crassum,
suberoso-cor-neum, fragile, in cenlro laxiore cavum, intus spurie cellulosum,
numquam sponle dehiscens, sed dein fatiscens. Sporidia globosa
capillilio reliculato fibrarum arlicula subcylindrica oblegenli
insidentia. — Fungi globulares, atri, myeelii fibris byssaeeis
ni-gris adnexi.
28. Uber die geographische Verbreilung der Rosuceen,
von M. L. Prankenheim (s. 549—566). Flera
jemförelsepunk-ter framställas i tabellform öfver de särskilda gruppernas
utbredning i särskilda regioner samt deras inbördes förhållanden.
Chry-soboiatieæ äro mest amerikanska och tropiska; Fragarieæ älska
en kyligare temperatur och förekomma i synnerhet i nordliga
halfklotet; utgöra nära jj af alla polar-Rosaceæ och äro i
sydligare länder mest bergsvexler. Sanguisorbeee åter talrikare i
sydligare jordhalfvan och utgöra på Cap |j af alla Rosaceæ
(neml. slägtet Clifforlia). Pomaceæ och Rosece förhålla
sig nästan lika; saknas både i polar- och æquatorial-iänderna,
och äro sällsyntare i söder än i norr. — Till slut meddelas
åtskilliga anmärkningar öfver vextzoner i allmänhet, och såsom
resultat framställas följande satser såsom sannolika: 1. hvarje
vextart har ett urhem af ganska inskränkt omfång, hvarifrån
den utbredt och utbreder sig till sådana ställen, som ej genom
för den oöfvervinneliga naturgränsor äro frånstängda, och
hvilkas jordmån och klimat äro för den passande; 2: antalet af
dessa urhem är nästan så stort, som vextarternas; 3: vexlerna
hafva upkommit under det jordytans konturer och profil i det
väsendtliga öfverensstämde med nuvarande; 4: vextregionerna
äro identiska med jordytans fysiska afdelningar medelst haf och
berg; man måste upställa några hufvudregioner och dela dessa
i flera underordnade; markens gestalt och beskaffenhet utgöra
de uteslutande indelningsgrunderna.
29. Pugillus ’2:ut plantarum adhuc inedilarum s. minus
cognitarum, qvns co/uit Hört. Rot. Lips. Scripsil D. G.
hunze (pag 56T—580).
30. De tnuscis frondosis nonnullis novis l. minus
cog-n/tis tcripsit C. Muller (p. 581—601). Extraeuropeiska arter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
