Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
äfvensom all binnkanl saknas på de i Ilerb. norm. X lemnade
exemplar. Del enda, hvari exemplaren från Kinnekulle icke
öfverensstämma med den i Koclis Synops. lemnade diagnos på
Ar. sagitlata, är att skidornas ryggnerv hos dem är tydlig
äfven på de fullkomligt mogna skidorna. — Huruvida
hinnkantens när- eller från-va ro saml större eller mindre utsträckning
kan få anses såsom tillräckligt till arters skiljande, vill jag ej
här undersöka; man bör imellertid egna upmäiksamheleu åt de
former, som vanligen gå och gälla för Ar. hirsi/tn, och
hvaribland efter all sannolikhet äfven hos oss förekomma åtminstone
tvenne bestämdt skiljda arter.
2. Cardumine parviflora L. Den form af denna art, som
vexor vid stränderna af Venern mellan Mariestad och
Veners-borg på flera ställen ymnigt och hvaraf H:r Lindgren
benäget meddelat mig exemplar, utmärker sig genom rak uprält
styf oftast purpurfärgad stjelk, som är enkel, eller ända från
basen, eller blott uplill grenig; skidorna äro dubbelt längre än
skaften; kronbladen något större än på de flera specimina jag
eger från andra ställen. I allmänhet äro de från Venerslraklen
robustare och bladbyggnaden fastare; de nedra bladens småblad
ej sällan försedda med en eller par trubbiga* (änder, uddbladel
ofta vinkligt tretandadt; öfra bladens småblad jemnbreda mot
spetsen försedda med några små hvila styfva hår eller borst.
Jemnförd mt d den i Vet. Akad. Handl. 1822 lab. IV lemnade
figur visar denna form sig visserligen ganska afvikande, men
olikbeten bör säkerligen, säsom Wahlenberg I. c. sid. 293
antager, tillskrifvas sjelfva lokalen; imellertid förtjenar denna
1’orm all anmärkas; mången såsom varietet allmänt upförd
afvikelse företer mindre skiljaktighet frän hufvudformen.
3. Drosera obovuta Koch (Dr. longifol. ß obovala Koch.
Syn. ed. 2) är säkerligen icke så sällsynt i Norden, som man
hittills antagit, då man förblandat den än med Dr. hu gif utta a än
(mindre exemplar) med Dr. in!ermedia. Under sistliden sommar
samlade jag den i sällskap med Prof. Bly It i ett kärr på
Bokstadåsen vid Kristiania; förut har jag tagit den på flera ställen i
vestliga Norge. Vexande bland sina samslägtingar ser den utmärkt ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
