Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ma af en cellulosans förtorkning, som deraf vanligen får en
fu-liginös färg; äfven rätt ofta förekommer på flesta andra arter.
Om den är konstant eller icke hos C. lurfosn, der den sträcker
sig äfven till hängefjällen, kan jag således icke försäkra, ehuru
den hittills visat sig så, och möjligen står i samband med den
yngre fruktens sträfhet.
Oändeligen myckel vore all tillägga, men vi torde
ytterligare ålerkomma till delta ämne, som vi skola aili framgent
egna en fortsatt, samvetsgrann undersökning.
Så ovillig jag är emot antagande af hybridileler i fria
naturen, måste jag tillstå, atl jag varit ofta freslad antaga sådana
för former, hvaraf blott få slånd visat sig, nar dessa hvarken
låta härleda sig af lokalitet eller biologisk grund (f. e. fröns
fel-slående o. d.); en C. flava! med alldeles rakt, uprätt spröt, m.
m. Men liksom en läkare på samvete tillfrågad, hvarföre ban
så ifrigt beslred kolerans smidbarhet, erkände all han derföre
hade ett praktiskt skäl, neml. på del atl icke alla kristliga
kärlekens band emot de lidande skulle uplösas, så måste jag ock
tillslå, all något likartadt i detta fall bestämmer mig. Ty
godkänna vi aili för lällsinnigt denna fæcundatio promiscua i
naturen liksom i våra Pelargonii-kasler, så uplöser man, såsom bland
Pelargoniens redan skelt, spccies-begreppel i grund; ingen
gräns kan sättas för ett godtyckligt framträngande på denna
genealogiska bana,hvars tillförlitlighet likväl allljd blir lika
problematisk som "Peringskölds ättartal". Hvarje afvikelse från
diagnosliken blir då en hybriditel; hvarje närmande i karakteren
mellan olika arter en bastard, fast naturen väl af andra grunder
kan spela i vexlande former. Huru många obetydliga,
tillfälliga former hafva vi icke sett uphöjda till hybrida arter, blo|t
derföre all man alllförmycket inskränkt artens naturliga gräns,
och sådane äro väl de flesla hybrida arler. Men
speeies-y?rci-ducenlcr (tv falska arler hafva visst icke långvarigt bestånd)
skada oändeligen mindre vetenskapen, än spvcics-konst/t/ienf er *)
*) Vi önska att hvarken de förra eller de sednare måtte beherrska
vetenskapen och, hvilkendera sidan för dagen öfverväger, kan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
