Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
6. Betula frulicosa Pallas. Upptäckt af
Domkyrkosyssloman Forsander vid Mjöhult i Fryeleds sn. o. s. v.
i Smaland. — Öfver båda dessa arter se Öfversigt af
Kongl. Vet. Ak. Förhandlingar, Okt. 1848. Utom dessa
förekomma ännu tvenne björkar, hvilkas synonymi icke
ännu är fullt utredd. Betula pubescens Auctt. pr. p.
(Herb. Norm. XIII), som kring Upsala iir allmän, har
frukter alldeles, af B. verrucosa, men utseende af B.
glutinosa eller B. odorata. Bladen äro dock mera hjertlika
eller äggrunda, då de hos B. glutinosa eller odorata äro
rhomboidiska; landning och växesätl äro äfven olika. Man
blir sannolikt tvungen betrakta äfven denna som egen
art, ehuru vi icke ännu haft tillfälle nog fullständigt
studera densamma. Också skulle vi heldre för den vilja
antaga Pallas’ äldre namn B. davurica, som är dess
typiska glatta form, än del olyckligt valda, förvillande B.
pubescens. B. carpathica Willd. är den typiska glatta
formen af B. glutinosa.
7. Atriplex nitens Re b en t. Den allmänt vid
Ishafvets stränder förekommande arten al afdelningen
Schi-zotheca tillhör denna, icke Atr. hortensis. — I Sverige
linnes den endasL tillfälligtvis vid hamnar; 1846 vid
Kalmar, söder ut emot slottet; men vid Malmö fanns
den 1825 på ett falt söder om staden.
8. Malva fastigiata Ca van. (Herb. Norm. XIII.).
All M. Alcea, som jag setl från medlersta Sverige, liksom
de exemplar af denna, Hr hector Wäl I inan vänskapsfullt
meddelat mig frän Östergötland, tillhör denna art. Den
synes mig utifrån införd hos oss, men liksom Lavatcra
fullkomligt naturaliserad och skiljd från den tvifvelsutan
vilda M. Alcea, som växer i Skåne, V. Blekinge, Oland
och Gottland. Koch säger den genom kultur öfvergå i
M. Alcea; detta öfverensstämmer icke med min erfarenhet;
i Upsala trädgård hafva båda sedan urminnes lid
bibehållit sig skiljda, blott man ej söker karakteren i
bladformen, som hos dessa, liksom hos Malva moschata, i
oändlighet varierar, utan i den belt olika pubescertsen,
som ger Malva fastigiata ett belt annat gråaktigt utseende.
Snarare skulle M. Alcea kunna antagas genom kultur kunna
öfvergå till M. fastigiata, ehuru gråludenheten äfven gör
della för mig osannolikt. Som verkligt vild har M. fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
