Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Frankrikes ocli Belgiens rikn bihliotheker har Förf. egt tillfälle alt
sjelf se och beskrifva de flesta af de anförda skrifterna ocli vid de
af honom osedda alltid cileral hvarifrån tillarne äro hemtade. Genom
detta förfarande har Förf. verk erhållit elt bibliogr aph is ht värde,
hvilket alla föregående inom samma ämne nästan sakna. Detta är
en destomer glädjande företeelse vid betraktandet af den noggranna
ocli vetenskapliga bearbetning, som den allmänna bibliographien i
sednare tider erhållit genom Brunet, Dibdin, Ebert, in. II. Med
den sistnämndes »Allgem. Bibliograph. Lexikon» har Förf.
»Thesaurus» en Irälfande likhet både i anordning och uppställuing. — innan
Ref. öfvergår till speciellare anmärkningar vilja vi, till ett
noggrannare bedömande al Förf. möda, korteligen anföra och karakterisera
hans föregångare. Den »ülskeliga vetenskapens» bibliographer äro ej
talrika. Polyhislorn Conrad Gesner, detta mångsidiga snille, bröt
här, likasom derstädes, först vägen. Till den latinska upplagan
(Argent. 1552) af Bocks (Trå g i) Ortabok har han bifogat elt
företal, som uppräknar »rei herbariæ scriptores, qui in hunc usipie diem
scripserunt». I följd af vetenskapens ringa bearbetning till denna
tid, upplager nämnde katalog blott få skriftställare. Den utgör
emedlertid ett vördnadsvardt minnesmärke af den man, som med rätta
benämndes »der deutschc Plinius» och »historia: naturalis parens»,
som genom »Biblioth. universalis» (Tiguri, 1543) blef den
egentliga bibliogi aphiens grundläggare och om hvilken nutidens störste
bibliognost, Ebert, utropar: »O b ib Högraphorum quidqnid est,
assurgile Auic tam colemlo nomini!» —• Italienaren Ovidius
Montalbauus (pseudonym: ,loh. Ant. ßumaldus) var deri första,
som under titeln: »Bibliotheca botanica» gaf en förteckning på alla
för honom kända auclorer inom vetenskapen. Detta lilla arbete,
hvilket i sin första upplaga (ßonon. 1657, 12:o min.) är ganska sällsynt,
liar fyra hufvudafdelningar, nernl. Græci, 1 Alt in i, ylrabes,
Reven-tio res , under hvilka författarne i chronologisk ordning anföras. Det
är äfven för sin tid ganska ofullständigt och upptager titlarne oltast
stympade och oriktigt. — Under sill vistande i Amsterdam utgaf
Linné, näst efter Syslema Natura och Fundamenta botanica, sitt
Bi-bliolheca bot. (Amstel. 8:o min.). »Författadt redan före hans 30;de
år», bär det liera spår af omogenhet och utgör, oaktadt Hallers och
Agardh’s loford, den store mannens måhända svagaste arbele,
Uppställningen i Glasses, Ordines, Genera och Specics är paradox;
miss-lagen talrika. Det hela vittnar emedlertid om deri systematiserande
och ordnande ande, som genomgår alla Linnes skrifter. Snillrikt är
företalet, hvarest han jemför botaniken under sin utbildning med
växtens olika utvecklingsgrader*). — Aäst eller honom följde J. F.
Seguier, hvilken utförligare och noggrannare behandlat ämnet (Bibi.
botan., Hägns Comilum, 1740, 4:o). Verket är indeladt i trenne
partes, af hvilka den första upptager: Index Libr. Rei Herbariæ, den
*) Be följande edit. (Halæ, 1747 et Amst. 178t. 8:o) äro nägot rattade
och förökade, hufvudsakligen efter Séguier, som i sitt företal (p. 8—11)
strängt men rättvist bedömt den första uppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
