Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
den emellan S. acutifolia och Daphnoides i stiplernes form,
som hos S. acutifolia akola vara acuminalæ och hos
Daphnoides cordatæ. Sedan bladen blifvit mera utväxta och
således sliplei börjat visa sig, fann jag på 1’äsköarlcn
dessa hafva ingendera formen; de äro hvarken acuminalæ
eller cordatæ, ulan ovatæ och acutæ. Basen af dem är
icke på nugot salt urnjupen, ulan vidgar sig genast och
är obetydligt, knappt märkbart, sned; och spetsen är på
inlet säll utdragen, enär sliplens längd är icke myckel
öfver dubbla bredden. Men stiplerne hafva en annan
stor märkvärdighet, nemligen den, all de pä deras öfre
eller inre discus och pa nedre hälften deraf, hafva tätt
slitande glandlcr af samma slag, som de, hvilka sitta i
kanten af sliplerna och bladen och bilda deras sågtänder
(serraturæ). Om denna karakter visar sig constant, blir
det ett godt skiljemuike for detta species. Sliplerna komma
icke fram förr än i Juni månad.
För öfligt är synonymien af S. acutifolia och
Daphnoides, som mig synes, ännu hos Koch mycket förvirrad;
då S. præcox Hoppe och Willd. samt i cinerea Wdld.
svårligen kunna hänföras till S. Daphnoides eller acutifolia.
Det hlcia doflet på barken, som man anser for
vä-scndtligt hos S. acutifolia, fanns, såsom jag redan nämnt,
icke pä vårt species. Nästan alla författare anteckna det
såsom en karakter hade på Daphnoides och acutifolia; och
jag har sjelf uti några anteckningar öfver Lunds
trädgårdsväxter anmärkt denna egenskap hos den i f und
cullive-rade. Alen Koch anlörcr, att det blå doftel både
finnes och saknas, utan att detta ulgür någon väsendtlig
skillnad. Sedan jag inlagt och torkat pä det i Sverige
brukliga sättet exemplar af värt species, fann jag alt
barken, jemte det den efter torkningen blifvit något
skrynklig och forlorat sin glansande purpurfärg, tillika erhållit
del blå doftel. Deremot, du jag för all kunna torka ett
större antal exemplar, använde det Hoppesha sättet (d. v.
s. da man torkar växterna mellan hett grupapper),
uppkom icke det blå doftel pä barken. Det visar sig häraf,
alt denna karakter icke är af nugot stort värde såsom
kännemärke, och fråga är, om ej det blu doftel alllid
uppkommer af torkningen, och om icke denna karakter
inkommit ensamt genom undersökningen af torkade exemplar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
