Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(1
trenne sectioner (en för hvarje Nation), skulle arbetet såsom
qvartal-skrift skiftevis tryckas i de tre Nordiska ländernas hufvudstäder. —
Det svar, Bestyreisen under d. 13 Mars mottog från Danska
Kabinets-sccretcriatet, är af det innehåll: att sedan upplysning vunnits derom,
all något understöd till det ifrågavarande företaget ej var alt vänta
hvarken från Svensk eller Norsk sida, samt den Skand.
Naturforskare-församlingens Committéer i Stockholm och Christiania ej önska
deltaga i tidskriftens utgifvande, dels af brist på lid och arbetskraft att
på ott någorlunda tillfyllestgörande sätt utföra ott sådant arbete, dels
emedan i Sverige och Norge populära tidskrifter i samma anda, som
den påtänkta, redan utkomma — — »har Hans Majestet Kongen____
ikke lundct Sig foranlediget til at understötte IJdgifvelscn af
oftom-meldte populairo nalurhistoriske Tidsskrift». —
Det är kanske icke oss tillsländigt att uttala den djupa ledsnad
vi erforo vid genomläsandet af detta utslag. I en tid, da den stora
allmänheten med allt mer ocli mer tvingande skäl fordrar delaktighet
i de stora, äfven vetenskapliga frågornas lösning och följder, borde
det vara vetenskapens skönaste arbete alt göra denna allmänhet
skicklig till utöfvandet af sina rättigheter, och statens ömmaste pligt att
på alla sätt lätta vägarne härtill. »Naturforskarens kall är, såsom
Biskop Agardh så väl uttrycker sig, ej blott att utvidga
Naturvetenskapernas område inom vetenxhaperne sjelfve, utan tillika att utvidga
detta område inom niennislosliigtet, och göra dem så välgörande,
således äfven så allmänna, som möjligt». Förgäfves klagar man öfver
förakt för naturens kännedom, förgäfves arbetar man med att
öfvertyga det »Naturvetenskaperna äro ott bildningsmedel», förgäfves
åberopar man svårigheter vid att få studera, mötande hinder vid att i
våra läroverk gifva Naturalhistorien en henne värdig plats, eller
hennes målsmän anseende i jemnbrodd med de öfrige kunskapernas; ty
så länge ej vetenskapsmännen, ja! vetenskapsmännen ev professo,stiga
ned bland allmänheten, tolka för dem begripliga läror och sträfva att
till sin» bundsförvandter vinna iilln, så länge skola de hällre vil jande
ropa i öknen. Väl äro de äkta vetenskapsmännen sysselsatte med
lösningen af höga frågor och utransakandct af vigtiga ämnen, men
allmänheten begär så litet för att tillfredsställas och skördar så
oändligt myckel gagn af hvarje sannt meddelande. Eller hafva icke
alla sett hvad de i Stockholm |inder sednare åren af ProfT.
Wahlberg, Selander och Lovén hàllne offentliga föreläsningarne
uträttat, huru de spridt, om ej intim kännedom af det rent
vetenskapliga, dock aktning och kärlek och lust tör allt, som sammanhänger med
forskning i naturens outtömliga rikedomar? — Nog af: det är att
beklaga, det ett förslag af så ädelt, af så djupt i nationalbildningen
ingripande syfte, blifvit om intet. Men den tanke Biskop Agardh
uttalat är af för stor betydelse för vetenskapen och, vi kunna väl
tillägga det, för Nordens framtid, att de hinder, som nu synas
förefinnas, ej skulle någonsin falla; och det skall ske, då staten i
naturvetenskapernas kralt erkänner ett mäktigt stöd för folkets materiella
orli irytolleetnella helsa, och då vetenskapsmännen inse, «It det bästn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
