Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 9 i
Hjessan, antages ligga omkring 8(58 Sv. fot öfver hafvet
och 575 Sv. fol öfver den närbelägna Vetterns yta. Till
sin geologiska bildning består cl et icke af regelbundet,
horizoiitell ofvanpå hvarandra liggande lager af olika
bergarter, utan dess hufvudmassa utgöres af ell urberg, pfi
hvars sidor de yngre formationerna i smärre partier lägrat
sig bredvid hvarandra. Sjelfva urberget bestär af Gncis
och Granit under olika modiücalioner, ofta öfverdragna
med ett tjockt lager af conglomerat. Ett mindre lager
af Sandsten visar sig vid Elfvarums udde, hvarifrån åt
norr vidtager ett annat vidsträcktare lager af Lerskiffer,
som från 16 lill 18 fots höjd småningom stiger ända
till 180 fot och i samma ruän antager en lösare natur,
så att det längst åt norr utgöres af cn lös mylla,
hvarefter del upphör under Vestra Väggars urklippor, men
åter visar sig på några ställen, der icke urbergets
branter stupa rätt ned i sjön. Vid bergets norra ända, der
Borghamns kalkslensbroll är beläget, begynner ett lager
af kalk, som sedan sträcker sig öfver bela den
omkringliggande trakten. Ett tunnare lager häraf tyckes äfven
vara utbredt öfver en stor del af sjelfva berget,
åtminstone åt sidorna. Dess tillvaro bevisas bäst af de talrika
bäckar, som nedlöpa från bergets höjder. Dessa bäckar
få nemligen genom den kalk (bleke) de medföra och som
afsätter sig på hvarje föremål den påträffar, ett högst eget
hvitaktigt utseende, hvilket gifvit anledning till
benämningen Ilvitlcrsbäcken åt den i detta afseende mest
utmärkta, som Hedströmmar utför Mullskräcrna. Äfven
höst-och vårflöden lemna, dels på urbergets klippväggar, dels
i fördjupningarna deremellan, sådan kalk, den de
ofvanifrån medfört. Serdeles på bergets östra sida visar sig cn
god tillgång på kalk.
Med undanlag af den obetydliga sluttning, som
utgör bergets egentliga fot, höjer det sig i allmänhet tvärt,
ingenstädes långsamt sluttande öfver det omkringliggande
låglandet och bildar åt alla sidor mer eller mindre branta
väggar, hvilka i synnerhet åt sjösidan antaga en vild och
storartad natur. Det är i dessa branter, som de flesta
för sjelfva berget egendomliga vexter träffas. Det öfriga
af berget intages af skog saml åt södra ändan af några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
