Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Lumparland och Wårdö, ocii drag en linea i rigtning
från nordvest till sydost eller frän Adskär genom Getha
och Finström förbi Attböle, Ostanäker, Ingby, Önningby,
Bengtsbölc, Wessingsboda och ut till Ådskär i Fögle
fjärden, — så uppslå följande märkvärdiga förhållanden:
Pä östra sidan om denna linea har man således östra
delarne af Getha, Finström, Jomala och Lemland samt
hela Saltvik, Sund, Wårdö och Lumparland, på den
vestra åter de återstående delarne af Getha, Finström,
Jomala och Lemland samt hela Hammarland och Eckerö.
Hvardera af dessa tvenne hufvuddelar har sin egen
jordmån, sitt eget vattensystem och sitt eget flodområde. I
den östra delen beslår jordmånen af lera, är mera
fruktbärande och särdeles lämplig för åkerbruk; i den vestra
deremot bestar den mestadels af sand, här och der
finnes sand- eller kalkmergel blandad med mylla eller
mo-jord, är i allmänhet mera mager och ej så
fruktbringande. I det östra vattensystemet är Lumparn
medelpunkten, hvilken genom åtskilliga sund står i förbindelse
med Wargatbafjfirden och Föglefjärden samt tränger djupt
upp i landet medelst Saltviksfjärden. Valtnet är i
allmänhet mindre sol tak ligt, emedan föreningen med hafvet
är mera utestängd genom de vidsträckta ytlre
skärgårdarne. I det vestra vattensystemet är Pansar näsfjärden
medelpunkten, som upplager Bergöfjärden med Postaviken
samt Orrfjärdeu, och står sjelf i förening med
Finbofjär-den och hafvet. Vattnet vid kusterna har härstädes mera
sälta, emedan landet står i omedelbar beröring med
Östersjön, Ålands haf och ßollniska viken. I det östra
flor-området har vegetationen sitt centrum omkring Tosarby,
Kastelholm och Sunds kyrka; i det vestra åter är den
concentrerad omkring liastö, liolstaholm och Skarpnåtö.
Föröfrigt karakteriseras del östra området deraf, att eken
förekommer mera sällan och alt vikar och berg stundom
ega en mera oregelbunden utsträckning; i del vestra
deremot äro ekar, almar och lindar temligen allmänna och
ofta grupperade i behagliga lundar; träsk, insjöar,
hafsvikar och berg hafva der öfverallt den för Åland
regelbundna rigtningen från norr till söder. Dessutom äro
Ijjcopus curopæus, lichinospermum Lappula, Ranunculus Lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
