Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Resan företogs den 4 Juli i sällskap med min vän
Th. Kotschy *) och Hr Velitz från Siebenburgen. Hela
förmiddagen regnade det starkt, men då åtskilliga tecken
bebådade vackert väder för följande dag (sommaren 4851
var i Wien mycket ostadig), afreste vi oaktadt det
ihållande regnet kl. 2 e. m. på jernvägen till Glocknitz.
Också hade vi ej bedragit oss, ty redan innan ankomsten
dit (mot kl. 6) hade regnet upphört, och under det vi
i det välbelägna värdshuset »zum Alpenhorn» intogo vår
måltid, klarnade det alldeles, så alt de kringstående höga
bergens spetsar tecknade sig tydligare mot himmelens rena
blå. Här togo vi vagn till Reichenau, en by, der vägen
går utmed en alpström (Scbwarzau), förbi storartade
byggnader (viadukter elc.) för jernvägen öfver
Semmeringer-alp. Utmed bergväggarne växte tät och vacker skog af
P. Larix jemte P. silvestris, men den kring Wien
allmänna P. nigricans sågo vi här ej till. Redan innan man
kommer till Reichenau, börjar vägen stiga uppåt; vi
lemnade alltså vagnen och fortsatte färden till fot. Här
började också naturen med ens antaga ett annat utseende;
dalen, hvarigenom vi vandrade, sammanträngdes aili mer
af stela berg, från hvilkas snöiga, ruolnhöjda toppar en
frisk, kylig vind blåste emot oss. En och annan växt
förkunnade ock redan fjellens grannskap, t. ex. enstaka
stånd af Veratrum album; Arabis alpina frodades i
klippspringor invid bäcken, som rinner genom dalen (Kalten
Barh). Efter ett beständigt stigande uppföre, kommo vi
omkring kl. 9 pä aftonen till vårt nattläger, Prein, som
är sista värdshuset under Raxalpe.
Följande morgon, sedan vår förare infunnit sig,
upp-bröto vi lidigl och fortsatte vandringen upp på Rax
genom Preiner-Thal. Om ett par timmar upphörde
skogen tvärt med Pinus Abies och P. Pumilio vidtog och
vi inträdde i den vida, lysta och öde men af mig
ifrigt efterlängtade och säkert af ingen botanist utan stilla
glädje beträdda regionen — alpörternas. Efter att flitigt
hafva sandal af dess herrligheter, slogo vi oss ned och
*) Hr Kotschy, känd, bland annat, genotn sina vidsträckta och
vigliga resor i Asien och det inre af Afrika, har nyligen blifvit
utnämnd liii andre kustos-adjunkt vid kejserl. herbarium i Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
