Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löt
a. .Inteckningar titi Ölands Flora sommaren 1853
af C. A. Westerlund.
Sedan de i dessa Notisers Juni- och Juli-häften
införda »Anteckningar till Ölands Flora» i början af delta
är sammanskrefvos, har jag varit i större tillfälle än
under nägon annan sommar alt egna mig åt undersökandet
af Calmarlraktens och Ölands F|oror. Med undantasr af
o
tvenne särskilda resor till Öland (den ena ensam och den
andra i sällskap med Filos. Kand Fr. Areschoug),
hvarunder jag hvarje gång genomvandrade södra och
medlersta delarne af ön, har jag hufvudsakligen studerat den
förra. Buda dessa slällen hafva ock varit synnerligen
tacksamma, huru undersökta de an troddes vara, och
derigenom hafva åtskilliga förändringar i mina »anteckningar»
uppkommit, hvilka jag går att här anföra tillika med det
nya för dem, som denna sommars undersökningar lemnat.
På Ölands vestra landlborgs-sänkning visar sig ett
intressant förhållande i afseende på den vexlande
frodig-helen hos vegetationen derstädes. Det är s. k. källsvall
eller källådror, som bestämma denna omvexling. Man
anmärker trenne sådana källsvall, del ena öfver det andra,
hvilka tydligast visa sig i den brådstupande blottade
klippan af L. Vickleby berg, der de framträda i dagen i
källor och bäckrännilar. Närmare Thorslunda, hvarest
landt-borgen, beläckt af uppslammad sand, sänker sig i en jemn
sluttning, der blir della förhållande väl otydligare, men är
dock ganska märkhart. Svallen följa så att nära åsens
spets börjar det första, som går i en nästan lika höjd
långs bela åsen. Här på sjelfva backsluttningen växer
Eriophorum vaginalum ymnigt m. fl. kärrväxter. Efter
ett litet mellanrum kommer längre ned det andra svallet,
och vid sluttningens slut det tredje. Vid alla dessa svall
är alltid vegetationen särdeles frodig i anseende till den
ständiga fuktigheten, men mycket magrare emellan dem.
Det besynnerligaste förhållaudet härvid är alt från åsens
spets till och med de trenne svallens slut är sand (mer
eller mindre uppblandad med mylla) jordens beståndsdel,
men nedom dem är lera den rådande jordmånen ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
