Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
börjat noggrannare studeras. Orsaken till de äldre
botanisternas försumlighet i detta fall förmodas härleda sig
från arternas stora yttre likhet, som icke vid hastigt
påseende gifvit anledning alt urskilja dem. Bolanisler, som
på sednare tider användt omsorg på arternas noggrannare
granskning, äro bland andra Choisy, Engelmark, Babington
ocli Pfeiffer. Dock förmodar förf., alt flera arter ännu
återstå att urskiljas. Inom Sverige har slägtet blifvit
för-summadt, så väl i fråga om arternas bestämmande, som i
observerande af de förändringar desamma undergå genom
alt förekomma på olika växlplals. Ehuru förf. begagnat
de bästa kända, honom tillgängliga arbeten, som
afband-lat ifrågavarande växter, beklagar ban dock, att han
nödgats sakna flera engelska skrifter, som innehållit
afhandlingar öfver slägtet. Professorerna Fries, Agardh och
Zetterstedt anföras slutligen, alt hafva lemnat flera för
afhandlingen författande behöfliga upplysningar.
Efter framställandet af en utförlig slägtkarakter
omnämnes, alt slägtet blifvit af de flesta författare hänfördt
under familjen Convolvulaceæ, hvilket afhandlingen förf.
äfven gillar, i det ban säger sig icke kunna godkänna
Pfeiffers åsigt, att deraf bör bildas en egen familj,
Cus-cutaceæ. Likaledes ogillar ban, att slägtet sönderdelas uti
(lera mindre slägten. Pfeiffer har nemligen uppställt tre
slägten: Cuscuta, Epilinella och Cuscutina, hvartill
Engel-man lagt ännu ett fjerde, Lepidanchc. De Svenska arterna
tillhöra Cuscuta och Epilinella, utmärkta, Cuscuta genom
4—5-flikig blomkalk, jemnbreda märken och tvårummigt
fröhus, och Epilinella genom fembladig blomkalk,
klubb-likt förtjockade märken och ofullständigt tvårummigt fröhus.
Rörande «lagtets historia anföres, atl G. Bauhin (1623)
endast upptager två arler, Cuscuta major och minor, samt
all Tournefort icke eller antog flera, lika litet som öfriga
naturforskare före Linné. Nyssnämnda båda s. k. arler utgöra
Linnés C. europæa, men en ny, C. americana, tillägges uti
Linnés arbeten. Först uti den af Murray utgifna
editionen af Linnés Systema Yegelabilium upptages C. Epithy—
mum. Som ofvan anfördes, är det under de sista 20 åren,
som artantalet blifvit betydligt förökadt. Så beskrifver
Choisy (i De Candolles Prodromus) 58 säkra arter c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
