Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
struclo, aculcis reci’usou’’s» panicula dcnsa, composita
subcorymbosa.
R. corylifolius Sm. FI. Britt. II, pag. 542; Babingt.
Britt. Bot. pag. 95; Arrh. 1. c. pag. 16; Hartra. 1. c. pag.
159; Fr. 1. c. p. H>8.
Var. inlermedius Waljlb. aculeis caulis ramorum
flori-ferorum validioribus >»3g’s falcatis, petalis rotundato-ovatis.
It. corylifolius var> inlermedius Wahlb, FI. Golliob.
pag. 57. B. Wahlberg’’ Arrb. 1. c. pag. 43; Hartm. 1. c.
pag. 159; Fr. 1. c. l’ag- 167; Gren. et Godr. 1. c. pag.
559; B. duinetorum " vulgaris Whe. et N. ab. Es. 1. c.
pag. 101, tab. XLV.. 4 (sec- Gren. et Godr.).
Med otaliga öfv<;l’g’"mgar sinsemellan förekomma dessa
begge former i störrsla mängd i bela östra Skåne. —
jR. Wahlbergii, som efter Arrhenii förträffliga afhandling
om de Svenska Bubi i af våra författare allmänt blifvit
ansedd som en egen aart, torde med mera skäl böra anses
för cn varietet af R. corylifolius. Såsom grund för dess
arlrätlighct anföres, att den har blomgrcnarnc beväpnade
med starka krökta taggar, kronbladen bredt äggrunda,
samt frukten svartblå|. Hvad för det första taggarna
be-träfiar, så äro de äk-cn på de exemplar af R. corylifolius,
som Arrhenius sjelf tagit, krökta på blomgrenarna och i
vippan. Den i östra Skåne allmännast förekommande
formen af R. Wahlberg ii har laggarne på blomgrcnarne
svagare och mindre krökta, än på exemplar af Tf.
corylifolius, tagna af Arrhenius sjelf, ehuru ingen, som sett denna
form, lär kunna neku att det är den i Arrh. Mon.
beskrifna R. Wahlbergii, Kronbladen äro hos bela denna
afdelning bredt äggrunda med kort klo och beskrifvas
sålunda af de flesta författare. På bärens färg bar jag ej
kunnal finna den ringaste olikhet; när de äro i ett mera
omoget tillstånd, stöta de i rödt, men fullt mogna, blifva
de mörkare. Jag för min del är i sanning öfvertygad, att
de blott äro de yttersta formerna i den serie af
förändringar, som samma art genomgår. I denna förmodan
styr-kes jag äfven deraf, atl ytterst få författare hafva begge
dessa former upptagna son» egna arter, ulan blott en af
dem, så att under den ena, äfven den andra formen
innefattas. Så t. ex. är det troligt alt R. Wahlbergii Gren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
