Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1H11
ledes for Skandinavien ny art af samma slägte, Pulsat illa
Hackelii, på en kulle elt stenkast frän Lojsta kytka. I
anseende till den framskridna sommaren \oro de sä
langl gångna, att blott bladknippen förefunnos, liar ocli
der med bibehållande af utfröade stänglar. Blott på
cll exemplar af P. paténs trallades några (jvarsillande
frukter. Kullen var på sina sluttningar beväxt ined
buskar och smärre löfträd, ofvan något öppnare. Eljest
tillhör denna art det östra Europa, med undanlag af
den nordliga delen. På östra sidan oin Östersjön (från
Oderflodcn till Petersburg) ar den icke sällsynt.
Beskrifn. Roten, stängeln, svepet saml blommans
storlek och larg äro lika som hos Pulsalilla vulgaris.
o o
Äfven lutar blomman något litet ål sidan och ar försedd
med skaftade glandier vid slåndarne, såsom deu
sisl-ii.minda arten; men kalkbladen äro alltid raka (icke ens
i spetsen tillbakaböjda) och de efteråt framträdande
rotbladen hafva elt belt annat utseende, än den vanliga
Backsippans. Bladen äro nemligen trefingradt delade
med hjertlikl rundad omkrets och myckel långt
skaftade, ofvanpå glatta, undertill på bladnerverna äfvensom
på bladskaftet långt mjukludna. De största bladåikarne
(eller af lörsta ordningen) äro vanligen oskaftade och
sitta fiisla bredvid hvarandra pä spetsen af del
gemensamma bladskaftet (sällan hafva de cll 1-2 linier langl
skaft hvardera eller uddfhken ell ännu längre) saml äro
delade nedom midten i tre eller lvo flikar, hvilka äro
aflångt vigglika och i spetsen inskuret två-trelandade,
sällan bela. Sidofhkarne äro snedt flikiga och vanligen
försedda med endast en inskärning. Alla flikarne hafva
vigghkt afsmalnande basis och forlora längre fram pa
sommaren sin hårighet på undersidan, då endast
kanten behåller densamma, hvarigenom bladen dä synas
\ara kanthåriga. — Blommorna äro vanligast hlå—violetta,
men träffas någon gång (åtminstone i det inre Ryssland)
rosenröda, gulaktiga eller hvita.
Wulsatilta MMackelii I.erich.
Diagn. Rolbladen parpladigl delade, nugot ludna, med
tvà par blad/likar; flikarne af forsla ordningen trefingradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
