Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Botaniken och dess förhållande till den nuvarande. Ehuru
man dervid icke kan undgå erkänna vigten af många nya
banor, som sedermera blifvit brutna eller återupptagna, t. ex.
läran om växternas inre byggnad, hvilken Linné, ehuru redan
så lyckligen bearbetad af Malphigi och Grew, besynnerligt
nog ville utesluta och endast räknade till vetenskapens
»ca-riosa» — uppskatta värdet af många speciella upptäckter,
torde likväl den nyare vetenskapen hafva mycket att lära af
den äldie, t. ex. en återgång till den biologiska
uppfattningen af naturen, till det concisa, bestämda, strängt logiska i
system och hela framställningens form. Just vetenskapens
tillväxt på bredden både till innehåll och i framställning anse
vi för en af dess största ölägenheter, hvarigenom det vigtiga
och väsentliga bortskymmes (man jemnföre nyare definitioner
med Linnés; äfven Sprengels hafva i formellt afseende ett
bestämdt företräde framför Decandolles). Vi skulle anse för
en stor vinst för vetenskapen, om man i allmänna verk med
Linné, Koch och andra klassiska författare rent af ignorerade
allt, hvad man ej af egna undersökningar och fullgod
auktoritet känner, om man afstode från bemödandet efter en i alla
fall aldrig upphinnerlig fullständighet genom upptagande af
alla omogna bidrag, hvartill man väl ock snart skall blifva
tvungen genom litteraturens till oändlighet växande omfång
och under dess uppblomstring i samtliga verldsdelarne. I
ingen annan vetenskap anser man sig förbunden afse hvarje
kompilation och omoget försök utan allt värde. En aristokrati
i vetenskapen är i vår tid nödvändig, för att den ej må
öf-versvämmas af dilettantismen.
Efterforskar man innersta grunden till skiljaktigheten
emellan den Linneanska och nuvarande Botaniken, skall man
finna den bestå deruti, att den förra var supranaturalistisk ,
den sednare är rationalistisk. Den förra såg i naturen en
högre uppenbarelse, som man äfven måste lyda, fast man
icke kun le förklara densamma, eller yttre förhållanden (t. ex.
karakterernas afvikelser) syntes strida deremot. Egentligen
hvilade den pl en till klart medvetande stegrad känsla af det
natursanna, en upparbetad siareförmåga, som med vår tids
utbildade hjelpmedel gått förlorad och endast kunde blifva
högre begåfvade naturers lott. Vetenskapen blef derigenom
dogmatisk och Linné benämnde dem, som afveko från hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
