Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
gare begränsade. Den äldre vetenskapen var mera en
naturforskning i stort, den nyare i smått; snillets skarpsynthet
(»aeerrimum ingenium» ställer Linné främst) gällde mer än
ögats. Tv då vetenskapen nu mera mindre studeras fur att
läras, än att lära; mindre för att tillegna sig det redan kända,
än för att framkomma med eeet nvtt.’*nåste man lemna ve-
O %j ’
tenskapen i sitt hela omfång à sido och kasta sig blott på
enskilda delar och fullfölja dessa till sina yttersta detaljer.
Vetenskapen vinner derigenom visserligen i omfång, men de
enskilda delarne upparbetas derigenom till stater i staten och
genom olika principer går det allmänna sambandet förloradt.
Vi anmärka detta som ett faktum, och icke för att klandia,
emedan det har sin grund i menskliga inskränktheten, hvilken
gör arbetets fördelning nödvändig. Författaren häraf, som nu
mera är en af de få qvarlefvande från den gamla skolan,
som sökte tillegna sig vetenskapen i hela dess omfång och
följa densamma i alla speciella delar, måste sjelf riu erkänna
nödvändigheten deraf, emedan han just derföre måste lemna
så mycket påbörjadt ofullbordadt, och ännu omöjligare är det
i vår tid, då vetenskapen vunnit en så mångdubbel tillväxt.
Men ännu tydligare framstår denna motsättning emellan
den äldre supranaturalistiska och moderna rationalistiska —
eller kanske bestämdare biologiska och materialiska
uppfattningen af de djupast i vetenskapen ingripande frågor. En
sådan är onekligpn, antingen lifvet är en sjelfständig princip,
som ur materien ikläder sig kroppslig gestalt och sjelf bildar
organerna för sin verksamhet, såsom Aristoteles och Linné
antogo, eller det är, efter nyares åsigter, de enkla kemiska
elementernas bildnings drift, som frambringar organismen och
deras funktioner, så att äfven den högsta: tänkandet blott är
en kemisk process — hvarigenom materialismen förnekar just
det, som enligt Cartesius utgjorde beviset för vår sjelfständiga
tilharo. Ty, säger man, endast de så kallade elementerna
äro särskilda, väsentliga naturalster; alla andra äro bildade
genom en temporär sammansättning och samverkan af dessa
elementer. Men, invänder en af vår tids utmärktaste
naturforskare, hafva grundämnena mera rätt att tillerkännas
sjelfständig tillvaro än menniskan sjelf? Är det en mera djerf
hypothes, att menniskan tänker sjelf, att djuret rör sig sjelft,
planton sjelf frambringar de bestående formerna för sin organism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>