Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Vid växternas benämning har Förf. noga sökt följa
prioritets-lagen, till följe hvaraf åtskilliga Skandinaviska arter
erhållit andra namn, än dem vi äro vana att finna hos våra
vanliga författare. Med fullkomligt gdlande af denna
grundsats, kunna vi dock ej för vår del anse den öfverallt
kon-sequent genomförd. Då t. ex. en växt en gång erhållit ett
namn, det må nu vara gifvit såsom art-, underart- eller
v arietets-namn, bör då ej delta ega prioritet framför alla
andra? Oss tyckes detta vara ett konsequent genomförande
af prioritetsprincipen. Enligt denna åsigt bör derlöre t. ex.
namnet coerulea behållas på vår Europeiska Phyllodoce,
emedan det är äldre såsom artman än benämningen taxifolia
Salisb. På samma sätt namnet arvensis på Linnés Myosotis
scorpioides «) arvensis i stället för det föga karakteristiska
och yngre intermedia Lk. Bäst är dock att citera båda de
författare, genom hvilka växten erhållit sitt nuvarande namn
och genom en liten olikhet i beteckningssättet kunde man lätt
uttrycka, hvad man åsyftar. Så t. ex. kunde man skrifva
Pulsatilla vernalis (L.) Mill., Phyllodoce coerulea (L.) Bab.,
Chamædaphne calyculata (L.) Mnch. (= Andromeda ca lye.
L.), men Myosotis arvensis HofTm. (L.) o. s v. Då arterna
i allmänhet är mera fasta och bestämda bland botanisterna än
slägtena, hvilka ofta bero på subjektiva grunder, så är det
nödigt att fasthålla det ursprungliga artnamnet och äfven
anföra dess- förste gifvare; annars kan det ofta hända att man
— hvarpå ej saknas exempel — i böcker får se växter
anförda med en förf.s namn, hvilken uttryckligen säger, att
»växten är osedd af förf.», om han nemligen blott till följe
af sina åsigter om slägtenas begränsning för den till en annat
slägte; och detta kan ej undgå att nästan väcka löje.
Vi vilja nu öfvergå till några punkter, hvari Föif:s
framställning och benämningar skilja sig från de i Skand. Florans
handböcker vanliga. Arnica alpina »Læst.» (1822) kallas
sålunda här A. angustifolia Vahl (181 C), men detta är dock
ett misstag, till hvilket Föif. förmodligen blifvit förledd af
DC. prodr., ty om ej Murray redan 1784 begagnat namnet
A. alpina (hvilket Ref. i saknad af hans arbete ej kan
afgöra), så har Olin i dess Dissertat. de Arnica p. 11. redan
1799 under detta namn anfört den som egen art. — De
tvenne former af Cineraria campestris, som finnas i Skandi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
