Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorti med S. lanata, S. vestita (och desertorum?) med S.
glauca etc.) eller ock så alldeles med dem analoga, att vi
blott vänta på upptäckten af ännu felande former för att finna
identiteten bestyrkt (såsom S. lucida och pentanda, /S.
eriocephala och S. daphnoides, S. discolor och S.
phylici-folia, S. cordata och S. hastatu m. fl.). I sjelfva verket
hyser jag den öfvertygelsen, att alla skandinaviska Pilarter
eller åtminstone alla de typer, hvaraf de utgöra ensidiga
uttryck, finnas, i Nord-Amerika, med undantag kanske af S.
nigricans, som ock tyckes i mangfald af former fatt ersatt
hvad som brister densamma i utbredning.
Plats är här icke att reproducera dessa framställningar
— hvilka dessutom kanske ej skulle stort intressera många
af Notisernas läsare — eller utveckla ett svar på den
frågan, huruvida våra arter härstamma från dessa, hvilka i
Norra Amerika nu vegetera i sådan yppighet, att flertalet
Pilar der synes vara luxurieraude former af våra. Jag har
här endast velat rigta de svenska botanisternas
uppmärksamhet pa ett par prof af denna öfverensstämmelse, på tvenne
arter, som böra framstå i ett annat ljus för oss, när vi så
uppdaga vidden af deras slägtförbindelser och bredden af
deras hemland, och hvilka ock derföre måste af oss på
annat sätt både uppfattas och benämnas. Ty det namn är
onekligen bäst, som klarast återger uppfattningen.
Den första är vår- Salix depressa. Hvar och en
känner, att denna art eger en ganska stor utbredning äfven inom
värt fädernesland, nemligen ända från nordligaste Lappland
till Skåne, samt att den på så många lokaliteter betydligt
vexlar i form, storlek och karakterer, hvilka alla vexlingar
först af Fries (Nov. Mänt. I.) återfördes till en hufvudform,
hvilken sedan af botanisterna allmänt blifvit erkänd som
sådan. För de kallaste delarne synes den ludna formen,
Wahlenbergs S. livida ß cinerascens, mest egendomlig; för
de varmaste provinserna åter den, som Fries i Mantissa I.
omnämnt såsom var. y. bicolor; dä deremot den verkliga 8.
livida Wnbg. mera intager de medlersta trakterna och
Norrlands skogsmarker. Da man nu vet, att Pilarne i allmänhet
(d. v. s. med undantag af grupperna Polyandræ, Fragiles,
Helices och Viminales) äro af arktiskt eller subarktiskt
ursprung, och da man ser denna art resligast och mest utbil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
