Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
naturligtvis ej vara utan nytta och intresse. — Det var af
detta skäl jag begagnade mig af Grossh. och Ridd. J.
Bergman O:sons i Stockholm godhetsfulla inbjudning att på hans
egendom Björkfors (belägen vid sammanflödet af Sangis- och
Korpik-elfvar, omkring 2 mil från Calix-, 4 från
Torneå-elf) tillbringa sommaren och derifrån anställa utflygter i
trakten mellan dessa elfvar. Under mitt vistande härstädes
underlättades mina undersökningar betydligt genom den
utmärkta hjertlighet och välvilja, jag af sonen, Grossh. J. A.
Bergman och dess älskvärda familj fick åtnjuta, utom det
att derigenom sommaren för mig blef i högsta grad behaglig
och angenäm.
Vi vilja nu med några ord antyda grunddragen i
traktens vegetation och naturliga beskaffenhet, för att sedan
öfvergå till uppräknandet af de Cotyledoneæ och Filices, hvilka
härstädes blifvit anmärkta.
Hela denna trakt kan med skäl sägas ega en äkta
norrländsk natur. Vidsträckta och ödsliga barrskogar, uppfyllda
af talrika kärr och myror samt här och der afbrutna af
skogssjöar (här benämnda "träsk"), åsar och lägre höjder,
genomskurna af större och mindre vattendrag — dermed är
teckningen färdig. Landet, som vid kusten nästan är ett
lågland, höjer sig småningom och blir mer kuperadt, ju längre
man aflägsnar sig från kusten, utan att likväl bergen vid
Öfver-Calix, beläget 7 mil uppför Calix-elf, hunnit någon
betydligare höjd. Längre upp mot norr sträckte sig ej min
färd, och här kan landet föga mer än vid kusten sägas hafva
antagit fjällnatur, äfven om några få med elfven nedkomna
växter, såsom Astragalus alpinus, Friophorum capitatum
o. s. v. antyda, att man kommit fjällen närmare. — Såsom
förut nämndes, betäckes landet nästan alldeles af dystra
barrskogar, här och der uppblandade med löfträd: björk
(isynnerhet kring Björkfors, såsom namnet antyder, ymnig), asp
och rönn. Marken täckes här hufvudsakligen af en mängd
Ericineæ, Linneca, Melampyra, Trientalis, Rubus idæus5
Empetrum, Equisetvm siluaticum, Maj an themum, åtskilliga
Gramineæ och Filices, i synnerhet Lycopodia. Något
rikare äro de talrika kärren, der bland träden tillkomma
Ainns incana, Salix pentandra och capræa samt någon
gång häggen. Ilär förekomma ymnigt Galium trißdum, Me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
