Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
långvarigare och mera vidtomfattande resor än någon annan
naturfoskare, efter att i de utmärktaste och mest
storartade arbeten hafva beskrifvit de af honom sammanbragta
ansenliga växtsamlingar, och dagligen egande till sin
disposition och såsom medel för sina forskningar den största
botaniska trädgård och det rikhaltigaste herbarium i verlden,
är det k fart, att han lättare än någon annan kunnat
förvärfva den åsigt öfver växtriket i sin helhet, som berättigar
till att draga allmänna slutsatser om dess »enhet i
mångfalden.» Med lika stor skärpa som klarhet har han i sina
arbeten: Flora Novæ Zelandiæ, Flora Tasmanica, Introduction
to the Flora indica, samt nu sednast i Flora arctica
framställt dessa allmänna betraktelser öfver den systematiska
botanikens uppgift, öfver artbegreppet och öfver växtverldens
nuvarande geografiska förhållanden och forntida utbildning,
hvaraf jag trott mig böra lemna en kort öfversigt, helst blott
få af våra yngre botanister torde hafva tillgång till
ofvannämnda vigtiga arbeten.
I. Alla växtformer äro mer eller mindre benägna att variera;
intet organ är absolut symmetriskt, tvenne organer aldrig
lika, flera individer ej fullt identiska, två arter ha ej samma
relativa olikheter, två länder icke samma former af arter för
dem båda gemensamma.
Växterna förändras långsamt och de mest utmärkta
va-rieteterna finnas helst ytterst i den area, arten intager.
Somliga slägten ha en stor fallenhet att förändra sina former; de
bilda af sina arter en sådan serie, att knappast öfvade
forskare deraf kunna urskilja bestämda hufvudtbrmer (arter), ss.
Rubus, Salix, Hieracium. Andra deremot ha en motsatt
natur, ss. Campanula, Veronica. I allmännhet torde det visa
sig, att ju enklare växternas struktur är och ju större
slägtena, destD mera föränderliga äro arterna. Acotyledoneæ,
Mo-nocotyledoneæ och Dicotyledoneæ stå sinsemellan i detta
inbördes förhällande, och hos de sistnämnde är det de lägre
familjerna (Salicineæ, Urticaceæ, Chenopodiaceae) som visa större
obestämdhet i sina former, än de högre (Leguminosæ &c.).
Och likasom det finnes genera, som kunna anses utgöra
snarare ett agreggat af föga bestämda varieteter, så uttrycka
äfven vissa högre grupper, ss. Gramineæ, Umbelliferæ,
Cruci-feræ, Compositæ, just genom sin stora s. k. naturlighet, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
