Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
neil af arter till slägten. Ej sällan ha slägtena hos isolerade
öar karakteren af aflägsna länders och ej de närmastes
växtformer. Så är öfverensstämmelsen mellan arterna på S:t
Helena samt Ascension större med dem vid Goda
Hoppsudden än dem i det tropiska Afrika; de på Kerguelens land
äro Antarktiskt Amerikanska ej Afrikanska eller Indiska;
Sandwichsöarna innehålla många Nord vest-Amerikansk a och
några Nyseländska former; Japan hyser många slägten och
arter, som jemväl förekomma öster om de klippiga berge a i
Nord-Amerika; på Maderia och Canariöarna finnas typer från
Amerika, Abyssinien och Syd-Afrika; på Tristan d’Acunha
några från Eldslandet.
Det finns i detta hänseende en märkelig
öfverensstämmelse mellan Floran på öar och på höga bergskedjor, som
tvifvelsutan i båda fallen har samnia orsak. Så •— utom
anförda exempel från Japan och Canarie-öarne — äga de liöga
bergen på Borneo representanter från Tasmanien och
Himalaya; de sednare ha växtformer från Anderna, Klippiga
bergen och Japan; Alperna i Victoria och Tasmanien typer från
Nya Seland, Eldslandet, Anderna och Europa. Orsaken är
nemligen, att dessa gemensamma species ocli genera funnit
sin väg till aflägsna trakter under tidsförhållanden, som ej
mera existera.
Man finner vidare, att de sjunkande öarne i verldshafvet,
de, som Darwin kallar attoller eller barrier-ref, innehålla
jemförelsevis färre arter och färre egendomliga typer än de, som
höja sig. I Indiska hafvet höra till de sednare: Sechellerna,
Madagascar, Mauritius, Bourbon, Ceylon, Andamanöarna,
Ni-kobarerna, Sumatra. Alla dessa ha en mycket skiftande rik
och egendomlig vegetation. Till de sjunkande höra:
Maldi-verna, Lakediverna och Keelingöarna, hvilka alla hafva ytterst
få växter och endast sådana, som finnas på närliggande
kontinenter. I Pacifiken äro de sig höjande ögrupperna:
Sand-wichsöarne, Galapagos, Juan Fernandes, Loochoo och Bonin
(hvaraf de flesta ännu ha vulkaner) de i vegetativt
hänseende rikaste och mest egendomliga; å andra sidan är hela den
ögrupp, som sträcker sig öfver 2000 eng. mil och som
innesluter Låga öarne — Sällskapsöarne, särdeles enformig;
blott en fläck, Elisabeth ön, höjer sig, och endast här
förekommer ett af de mest märkvärdiga slägten (Fitchia). Uppenbart
är, att alla dessa olika förhållanden i växternas utbredning
ej kunna ha sin grund i nu befintliga utan i långt förut
verkande fysikaliska och klimatiska omständigheter.
Likartade länder och klimater, ehuru i den mest
gynnsamma belägenhet för att mottaga kolonister från hvarandra,
ha dock ej sällan stora olikheter inbördes. Så t. ex. äro af
Ny-Selands fanerogamer endast 200 gemensamma med
Australien, och här saknas de för det sistnämnda landet så all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
