Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
städes åtföljer dem, kunde man dock möjligen beräkna att få
se en yppig och vacker växtlighet af kryptogamer, svampar
åtminstone. Men detta är icke händelsen. Författaren
tänker ofta med saknad på den präktiga kungsparken nära
Upsala, uti hvilken man alltid om höstarne var säker att finna
lön för den ringa möda, vandringen dit medförde, uti ett rikt
utbyte af svampar, när väderleksförhållandena voro
gynnsamma för deras utveckling. I de skogar, som omgifva Umeå,
kan man deremot icke träffa pa andra, än några af de
allmännaste arterna. Lyckligtvis äro likväl dessa de, som äro
mest tjenliga till insamlande såsom födoämne. De
förekomma också i ganska stor mängd, och torde således komma till
nytta i en framtid, när befolkningen har lärt sig att sätta
mera värde på detta näringsmedel. Nu sta de der och växa,
utan att komma till någon annan nytta, än att genom sin
förmultning bidraga till ökandet af myllan, hvilken också
sannerligen i denna trakt behöfver tillökning. Att icke
svamp-växtligheten häromkring är rik och omvexlande, detta torde
inan kunna tillskrifva den omständigheten, att närmast vid
hafskusten icke finnas några uråldriga skogar med väldiga,
kullslagna, förmultnande träd och nästan ogenomträngliga snår.
De hafva uppstått i en yngre tid, och icke hunnit blifva af
någon större betydenhet i anseende till trädens storlek, innan
innebyggarne började begagna sig af dem och använda till
byggnadstimmer och ved de största träd, som deruti funnos.
Enligt hvad förut blifvit anfördt, har Umeåtrakten troligtvis
höjt sig ur en fjärd, bildad af elfven vid dess utlopp. På
sandreflarne, som stundom stått torra, stundom öfversköljts
af flodvatten, hafva först bildat sig spridda starr- och
gräs-tufvor, sedan hafva de blifvit beklädde med alderskog, och,
när någon större fjellflod kommit, har lian måhända förmått
att spola bort det, som varit af lösare beskaffenhet, men icke
det, som varit sammanbundet genom alderbuskarnes rötter.
Derigenom hafva omkring dessa bildats tufvor, och när floden
sänkt sig, har vatten stannat qvar mellan tufvorna, och det
ur vattnet småningom höjda landet blifvit ett kärr. Sedan
har väl åldern blifvit undanträngd, och den knutiga, läga
martallen intagit dess plats. Och först i en sednare period har,
sedan kärren börjat uttorka, granen kunnat trifvas der. Der
äter vattnet vikit undan, innan någon mylla bildat sig, hafva
uppstått tallskogar med visserligen resliga, men icke särdeles
grofva träd.
Om vi nu lemna dessa antaganden angående sättet för
skogarnes bildning, för att angifva derå-; närvarande växtliga
beskaffenhet, så finna vi uti sist omnämnde tallskogar jemte
åtskilliga kryptogamer nästan endast några Ericineæ, sådana
som Myrtillus nigra, Pyrola secunda m. fl., och i skogsbrynet
åtskilliga andra växter, såsom t. ex. Luzula pilosa och Ca-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
