Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öl
fodret; fröna vard. rundade, plattade ined något upphöjd lånt,
mörkt bruna, normalt vingade och släta, dock stundom äfven
ovingade och starkt knöliga.
Utbredning: Ganska ymnig ,på Sveriges vestra kust;
äfven i södra Skåne ett stycke inåt Östersjökusten, der den
eljest är sällsynt ocli mest (isynnerhet på Gotland)
förekommer under en afvikande form (L. fasciculare Lön nr.); Norska
.kusten till Nordlanden enl. Kindb.; Danska kusterna,
isynnerhet ymnig på Jutlands vestra sida (enl. Lange). Växer
ofta i sjelfva vattenbrynet.
L. marimim skiljes lätt från de öfriga Skandinaviska
arterna genom till alla delar gröfre växt och ofvan anförda
karakteren Aldrig har jag funnit det svårt att nära nog
vid första ögonkastet skilja den från L. salinum, emedan
dess habitus är så alldeles egendomlig. Föröfrigt har denna
art en mycket vidsträckt variationsförmåga. Den vanl. tjocka
roten är nästan odelad eller flerhöfdad; stjelkarne äro mer
eller mindre tufvade, upprätta eller ned liggande, hoptryckta,
nedtill ofta tydligt (4-) kantiga. Stiplerna variera till längd
och bredd, hela eller något sargade i spetsen. De jemnbreda,
mer eller mindre köttiga bladen äro vanl. halftrinda,
stundom plattade på begge sidorna, stimdom nästan cylindriska,
spetsiga eller trubbiga, kortare eller längre än internodierna.
Fruktskaften, som oftast äro ganska långa, blifva stundom
föga längre än kapseln; vanl. äro de efter fruktmognaden
tillbakaböjda, men förekomma äfven ganska ofta upprätta.
Foderbladen variera till formen bredt äggrunda — nästan
lancettlika, trubbiga eller spetsiga, med bredare eller
smalare hinnkant; de synas alltid sakna fläck vid basen
(åtminstone framträder någon sådan aldrig tydligt på mer
utbildade foderblad). Kronbladen äro ungefär af fodrets längd,
vanl. ljust rödlätta, men stundom nästan hvita, stundom
dunkelt röda (nästan rödgredelina). Föröfrigt varierar växten
i afseende på beklädnaden; vani. är den upptill (isynnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
