Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 >
ån kapseln; foderbladen vid basen tecknade med en mörk
fläck; kronbladen oftast rödlätta; kapseln längre ön fodret;
fröna vanligen smärre än bos L. marinurn, mer eller mindre
rundade och plattade med upphöjd kant, ovingade eller
vingade, knöl ig a eller släta, vanligen temligen mörkt bruna.
Anm. Under donna art ilro här innefattade hade L. Itinsperminn Kiudh.
och L. salinuin K i 11 d b. Monogr. {L. naglectvm K i n d b. Synt »ps.)
— sperguloides (Holosteum sperg. Lehin.). Utmärkt
genom sina långt utdragna vard. kortbladiga klasar af
kort-skaftade blommor med dunkelt röda kronblad, vard. ej
särdeles långt utskjutande kapslar, växtens ofta. mörka färg och
starka klibbludenltet; fröna vanl. alla ovingade, såväl knöliga
som nästan släta; roten trol. oftast perennerande.
Utbredning: L. salinum är på alla Skandinaviens
hafskuster den allmännaste arten af slägtet; nordligast
förekommer den i Norg^ vid Harstadhavn i Finmarken (68
48 — 49’ n. br.) enl. Norman. — Var. spergidoides är
funnen [iå styf lerjord och mudderupplag vid Göteborg på
Hult-mans holme (Lindeb.) och Lindholmen (!), vid Uddevalla
enl. Lin de b.; en form från Carlskrona hör trol. äfven hit.
Kan Jj. marinurn med skäl sägas vara mycket
poly-morf, gäller detta omdöme i ännu högre grad om /,. salinum.
Nästan alla växtens delar äro hos denna art underkastade
talrika förändringar. Roten, som vanl. är smal och ettårig,
blir stundom, isynnerhet på lerjord, tjock och perennerande;
stjelken är mer öller mindre hoptryckt; stiplerna variera till
formen, dock aldrig så utdragna och sargade som hos
rubrum; de vanl. köttiga, halftrinda, plattade eller nästan
cylindriska bladen äro trubbiga eller spetsiga, längre eller
kortare än internodierna; inflorescensen är än utdraget klaselik
och mångblommig, än hopdragen och fåblommig;
blomskaften, hvilkas längd är högst föränderlig (på solöppna ställen
vanl. korta, i skugga stundom 3 à 4 gånger längre än
kapseln), äro vanl. stödda af blad, men dessa variera
betydligt till storleken och blifva stundom, isynnerhet mot spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
