Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
den sistnämnda af föräldrarne, men med mörkludna
ståndar-strängar af den förra.
10. Under namn af Viola epipsila förekomma tvenne
former: en mera sydlig (V. scanica) med bleka blommor,
lika V. palustris, och andra bladet hjertlikt rundadt med
kort spets, alldeles likt V. silvaticæ blad, och en annan
mera nordlig (V. suecica) med blå blommor, lika V.
uligi-nosce, med hjertlikt äggrunda, mot spetsen jemnt afsmalnande
blad, lika V. caninæ. Af Ledebours beskrifning på V.
epipsila är ej klart, hvilken han menar; i likhet med Ruprecht
hänförde jag den till den sednare, men exemplar från
Hofrådet Kühlewein vittna* att,Ledebours art hör till den förra.
Jag har i mina äldre skrifter (Nov. FI, Suec. etc.) upptagit
den som en storblommig form af V. palustris. Alla Violæ
hafva neml. en storblommig och en småblommig form, och
derföre torde det förtjena ytterligare undersökas, huruvida V.
scanica ej är en storblommig V. palustris och V. uliginosa
en storblommig V. suecica.
11. Slägtet Armeria hörer till dem, som ännu ej hos
oss blifvit tillräckligt undersökta. Enligt min tanka ega vi
i södra och medlersta Sverige endast tvenne arter, nemligen
A. elongata och maritima, hvilka under mångårig kultur
visat sig vara konstanta. Emellan dem finnas emellertid
åtskilliga medelformer, och isynnerhet är när- eller från-varo af
hårighet ett osäkert kännetecken. Otvifvelaktig A. elongata
har jag sett pubescent, och A. maritima finnes sannolikt glatt.
En sådan medelform är äfven A. pubescens Boiss., hvilken
jemte A. maritima uppgifves af Boissier från Halland.
Andra svenska former har ban bestämt till A. labradorica (från
Bohuslän: Ilerb. norm. XVI n. 26) och A. purpurea Koch. —
Mest fristående synes den i Finmarken förekommande A.
si-birica vara. ,
12. Juncus effusus L. och conglomeratus L. förenas
af de flesta nyare författare och onekligen äro deras
skiljemärken mycket minutiösa. För full visshets skull vore det
likväl önskligt., att man uppdroge dem af frön och’följde dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
