Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
hörande Malvaceæ och Solanaceæ. Den omständigheten, att
mossans egen upplösning inträder, så fort smågrenen, på
hvilken hon växer, afdör, anser*) Spruce vara ett tydligt bevis
på hennes parasitiska natur, ehuru han olyckligtvis ej
närmare studerade densamma. Hans uppmärksamhet rigtades
härpå först under vistelsen i urskogarna kring
Amazon-floden, derigenom att han iakttog, att vissa lefvermossor,
isynnerhet arter af slägtet Omphalanthus, som uteslutande
förekomma på gröna, och friska blad, mycket hastigt förmultna,
sedan bladet, på hvilket de växa, affallit; möjligen hafva de
äfven i förtid påskyndat detta blads affallande. Ett likartadt
bevis kunna äfven vi anföra, ithy att bland de lefvermossor,
som af G. A. Lindberg hemförts från Brasilien, finnes en
Lejeunia lunulata, som, i likhet med högst talrika arter af
samma slägte, alltid växer på tjocka, fleråriga blad af
Au-rantiaceæ, Myrtaceæ, Bhopala m. fl. Ett af dessa
Euyenia-blad var till hälften afvissnadt och gulnadt, och, så långt
detta bladets afdöende sträckt sig, befanns äfven mossan vara
gulnad, då deremot hon på bladets friska del bibehållit sin
friska, mörkgröna färg. Äfven några Ulotæ, såsom TJI.
Drummondii, coarctata (P.- Be au v.) in. fl., synas hos oss
dö ganska snart, så fort de grenar, hvilka de företrädesvis
utvälja, händelsevis afvissna. Det mest slående beviset på
vissa mossors parasitism anser Spruce bildas af slägtet
Aci-dodontium, som på Andos-kedjan representeras af talrika
arter, hvilka alla uteslutande växa på de smalaste lefvande
grenarne af skogens högsta träd och genom sina små, låga
tufvor starkt erinra om Orthotricha och Zygodontes, samt
mycket hastigt gå under, då grenen blifvit af stormen
nedslungad.
Dessa fakta äro visserligen särdeles få och ofullständigt
undersökta, men vi hafva ansett oss hafva skäl meddela dem
såsom bevis på, att mossorna äro ej endast epiphyta, utan
*) I Journal of the Proceedings of the Linnean Society, Botany, vol. V,
pag. 50 (1860).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
