Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
snart såsom karakteristiskt, att stora sträckor af sänk mark
omgifva Hjelmaren och deras ytvidd uppgår till omkr. 30,000
tunnland. Dessa marker bestå dels af sanka, gräsbevuxna
ängar, hvilka vid högt vattenstånd äro öfversvämmade n.
bela året, dels af gquattraminossar, der några låga martallar
föra ett tynande lif. För botanisten äro dessa sednare af
föga intresse, men desto mer för jägaren, som här vanligtvis
icke förgäfves söker villebråd. Emellertid, om vi icke frukta
den djupa mossen, utan genom densamma begifva oss till
sjöstranden, der denna neml. befinnes vid medelmåttig
vatten-höjd (ty denna varierar icke mindre än 6 fot! j, finna vi de
för Hjelmaren mer egendomliga växtarterna ss. Hum ex
ma-ntimus och Cardamine parvißora, hvilka ej äro ovanliga
utefter största delen af norra stranden. Vidare träffa vi mer
eller mindre spridda Viola stagnina, Carex riparia, Buxbaumii
och pseudocyperus, förutom de mer vanliga vatten- och
kärrväxterna, blandade med en och annan rarare art ss.
Poly-goimm mite och var. minus, Galium trifidxim, Isoetes-arterna
och Batrachium peltatum. Denna sednare träffas
understundom på blott quartersdjupt vatten, ehuru då dess
blad-och blomstänglar äro många gånger längre. Begifva vi oss
ut i vikarna, hafva vi tillfälle att observera otaliga
öfvergångar mellan Nymphæa alba och dess afart biradiata, och
några tydliga gränser dem emellan äro svåra, ja omöjliga att
uppdraga. Sparsamt träffas Potamogetoner och blott crispus,
obtusifolius och lucern af de mindre allmänna. I vassbanden
ses deremot ej sällan Carex prolixa, hvilken vanligen på
jemförelsevis långt afstånd lätt urskiljes från samslägtingarna,
dels då den här ej uppträder i tufvor utan mer enstaka, dels
af sina mörka honax.
Med glädje öfverger man likväl vikarna och de af
vanliga starrväxter bevuxna, på stora sträckor af Rhyncospora
fusca bruna kärren, för att vända sina steg till de
löfskogs-dungar, hvilka ur dessa kärr här och der uppstiga ss.
verkliga oaser. De utgöras merendels af gruskullar, bevuxna med
ek, lind, ask, alm, asp och rönn, i hvilkas skugga hassel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
