Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
par kortare grenar vid basen, alla lätt krökta som till en
hake; den concava sidan är högeligen känslig och inom ett
par minuter rullar klanget, vid vidfästning, sig tillhopa, derpå
upp och så ihop igen; denna benägenhet att rulla sig in till
en helix gör emellertid, att de ej ha stor benägenhet att
fästa sig vid en slät yta, men har ett klänge med spetsen
fattat ett rundt stöd, så arbetar det sig framåt, tills det
slagit sig 2—3 hvarf rundt om detsamma.
Vüaceæ. Vitis vinifera har ett tjockt, ofta 16 tum långt
klänge, bestående af ett skaft med 2 grenar, hvaraf den inre
har ett tjäll vid basen och är längre än den andra. Båda
röra sig spontant och oberoende af hvarandra och när de
gripa ett föremål, rulla de sig i spira! rundt derom. De nya
internodierna rulla sig ock men i högsta grad långsamt. Den
blombärande grenen liar ock ungefär vid midten, i vinkeln af
ett litet fjäll, en annan gren böjd liksom tillbaka i rät vinkel
mot den förra och längre än den samt känslig och liksom
klanget gripande. Äfven den blombärande
(drufklaseal-strande) grenen blir känslig och öfvergår till verkligt klänge,
i den mån den har blommorna felslagna. Man ser häraf på.
det allra tydligaste modifikationer af organer, stående i
sådant samband med hvarandra och yttre förhållanden, att
deraf arternas beroende af samma agentier på det klaraste
kan anses bevisad. Cissus disro/or har ungskott, som ej äro
försedda med daglig rörelse, hvilket deremot de 3—5 tum
långa klängena i hög grad äro, liknande dem hos Vitis-, men
de äldre dela sig ytterligare en gång. IIos Ampelophis
hn-deracea utsänder hufvudstammen af klanget sidogrenar, som
äro kloformigt böjda i spetsen; dessa röra sig ej spontant,
men vända sig med begärligliet från ljuset mot mörkret och
äro mycket känslige för v id röran <e. Från runda föremål
skygga de tillbaka, men vända sig deremot gerna mot släta
ytor såsom murar, väggar och sprida sig deröfver med sina
grenar. Sedan de fästat sig, utbilda de små dynor i
spetsarne, hvilka stadigt fästa sig vid ytan; cellerna i dem äro
i början fyllda af en vätska, men bli slutligen vedartade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
