Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
trande) formen växer på ouppodlad jord, torra backar o. s. v.,
den gror om hösten och blommar tidigt om våren; den rent
ettåriga gror först om våren, mest bland vårsäd, och
blommar först senare på sommaren eller hösten. Af det sterilare
växtstället blir den förra vanligen ■ förkrympt, den senare till
alla delar frodigare, långsträcktare eller grenigare, till
färgen höggrönare. Den förra, såsom växande på dess
naturliga växtställe, är egentligen artens typiska form, den
senare en, fastän ouppsåtligt, uppdragen kulturform. Vi vilja
här nedan framställa några exempel häruppå.
På torra backar finner manen två-årig, förkrympt form
af Scleranthus annuus, som af mig beskrefs i FI. scan.
under namn af Scler. annuus biennis; den har sedermera
upptagits som egen art af Reuter m. fl. Den skiljer sig så
väl till utseendet, som genom sina korta stjelkleder, korta,
tättsittande (subimbricata) blad samt bredare foderblad. När
åter Scleranthus annuus växer bland vårsäd, gror den
naturligtvis först om våren, men blir af den bördigare lokalen
frodigare, mycket grenig och utbredd, blommorna mera spridda
och färgen höggrön.
Ett fullkomligt likartadt förhållande eger rum ined
Ero-diurn cicutarium. På torra fält i Skåne (f. ex. Lackalänge)
fann jag af denna en tidig vårform, som säkert öfvervintrat,
med ganska kort stjelk (subacaule), mindre inskurna blad,
men med något större blommor. Ehuru denna form skiljes
som art af Jordan, är det intet tvifvel, att den blott
äten två-årig form af den vanligen frodiga, utsträckta,
höggröna ett-åriga formen, som växer bland vårsäd.
Ett fullkomligt motstycke till ofvananförda erbjuda Filago
montana och F. arvensis L. Den förra växer på torra
backar, är mindre, förkrympt, vanligen enkel och blommorna
hopgyttrade; den senare växer på åkrar, blir frodigare,
mycket grenig (upaniculatau L). Märkvärdigt är likväl, att
jag i medlersta Sverige, der Filago montana är så ymnig
på torra backar, aldrig funnit den växande på åkrar, då
deremot den förra saknas på Skånska slätten, der Filago
arvensis är allmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
