Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
(jch synes vara stamformen till denna. Af de hithörande
former, som jemväl förekomma i våra länder, synas alla, med
undantag af S. pentandra och. S. triandra, vara hit
införda från sydliga länder eller de stora stepp-trakterna i det
centrala Hög- Asien *). De äro derföre ej här fullt typiskt
utbildade, ha ofta blott 2 ståndare i sina hanblommor och
honblommorna äro sällsyntare. Dessa äro följande:
I. Salices- amygdalinæ s. S. triandra:: buskar eller
tråd med lancettlikt jemnbreda, långspetsade, glatta och
glänsande samt skarpsågade blad; blomfjäll längre qvarsittande;
hanblommor med 2, honblommor med 1 glandel; kapslar
långskaftade (utan märkbart stift).
1. S. triandra L. sp. 1442. — concolor (triandra)
och discolor (amygdalina L.).
— angustifolia: foliis anguste linearibus.
— tenuiflora: amentis gracillimis.
Synes allmännast såsom vild i östra Europa och vestra Asien;
i det öfriga och vestra Europa mest odlad. I Sverige vid
utloppet af några af Norrlands elfvar. — Knappast skiljbar
från denna är den Amerikanska S. nigra Marsh., hvilken
synes robustare och mera mångformig.
2. S. undulata Ehrh. (S. triandra x viminalis) med
tydligt stift och långhåriga fjäll.
Hos oss (och annorstädes) odlad eller förvildad.
Varierar latifolia och angustifolia, hebeoarpa med småludna
kapsler (den rätta S. undulata) och lejocarpa med glatta
kapslar (S. lanceolata Sm.). Såsom en ytterlighet häraf
framstår S. mollissima Ehrh. med sin smalbladiga
modifikation S. hippophaëfolia Thuill., hvilken, såsom närmast
intill S. viminalis L., jag nödgas ställa bredvid denna, ehuru
t
*) Prof. Fries säger i Bot. Not. 1840 p. 177, att fastän flera arter,
såsom S. fmgilis, alba, Daphnoidis var., i slättlandets provinser icke
förekomma annat än odlade eller förvildade, är det intet tvifvel om, att de i
våra bergs- eller fjäll-trakter äro verkligt inhemska. Hvad S. fragilis och
alba beträffar, känner jag intet faktum, som bestyrker denna utsago.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>