Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
lika allmänt som S. repens lios oss, ocli särdeles likna de två
sistnämnda hvarandra så mycket, att de svårligen skiljas
genom annat, än att S. tristis har en matt gråaktig
beklädnad på de något längre utdragna bladen och alldeles
klotrunda hängen, hvilkas kapsler ofta hafva något längre stift.
På fjällen och i nordöstra Amerika finnes en art, som af
Amerikanska botanister ansetts som identisk med S.
rosmarini/olia, men derifrån är skild (liksom en hybrid af S.
pe-dicellaris och candida) och af mig kallad S. argyrocarpa.
Den enda art af denna grupp vi ega är
17. S. repens L., af stor mångformighet men väl känd,
förekommande under fyra modifikationer:
S. incubacea: mera högväxt, med lancettlika, ofvan
glatta, under silkesludna blad.
S./usca: lågväxt, med bredare, ofvan glatta, under
ludna blad.
S. repens: mycket lågväxt, med små, lancettlika eller
ovala, å ömse sidor ofta glatta eller håriga blad.
aS. arenaria: blad tjocka, å ömse sidor hvitludna. På
hafssand.
*S. rosmarini/olia L. förmår jag ingalunda skilja som
art från S. repens. Som karakterer uppgifvas: smalare, mera
vidjelika grenar, långsträckta, betydligt smalare blad, som
vanligen ej ega tillbakarullade kanter, men rak, ej snedböjd
spets, samt korta klotrunda hängen. Inga af dessa
karakterer synas dock ens någorlunda konstanta. Lika sällsynt
eller knappast förekommande i vestra Europa, som
rosmarini/olia är, lika mycket är detta ock fallet med S.
repens i östra; den förra synes således vara en ostlig
modifikation af den senare, och i de trakter, som utgöra gränsen,
hvilken på sätt och vis sammanfaller med gränslinien mellan
de germaniska och slaviska folkstammarne, är det alldeles
omöjligt att afgöra, hvilkendera formen der finnes. I Sverige
är rosmarini/olia tvifvelaktig. Skånska exemplar synas
höra hit, men de gotländska, jag sett t. ex. i norra delen af
ön, kan jag ej skilja från smalbladig S. repens. Att Linnés
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
