Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om il et fä rgade hullets betydelse för växten. 122
regularitet och irregularitet är nemligen betingad af deras
olika ställning.
Så förefinnes intet skäl, hvarföre en upprätt stående
blomma ej skulle vara regulier, då insekten kan åtkomma
den från alla sidor; hvarje kronblad i en sådan blomma har
sitt egna honingstecken och honingsgömtne, på det. att
insekten må vrida sig hela blomman ikring, det enda sätt, hvarpå
han kan afsopa pollenet från de reguliert i en krets stående
ståndarne. Exempel lemna Ranuncxdaceæ, Saxifragcæ m. fl.
Samma skäl gälla ock för de nedåt hängande
blommornas regularitet och anstalterna äro här desamma, endast att
honingstecknen befinna sig på kronans utsida, för att af
insekten kunna bemärkas. Ex. Ericineæ m. fl.
De horizontala blommorna, fästade med intet eller kort
skaft vid en vertikal axel, kunna ej af insekten åtkommas
från mer än ett håll, framifrån i horisontalplanet. Dels af
detta skäl, dels emedan en regulier blomma med sin största
dimension i vertikalplanet ej skulle erbjuda insekten någon
understödspunkt, måste en horizontal blomma vara irrenulier
och på ett sådant sätt, att insektens verksamhet underlättas.
Derföre erhjudes honom en bred underläpp eller en köl till
stå- eller sittplats, allteftersom hans hufvud eller buk skall
afsopa frömjölet. Såsom exempel anföra vi å ena sidan
La-hiatæ och Orchideæ, å andra Papilionacece och Fumariacece.
De irreguliera blommorna hafva i allmänhet endast ett
ho-nincssömme och ett honingstecken.
c?1 ~
Såsom bevis för sanningen af denna lag för blommans
regularitet och irregularitet kunna vi anföra bland annat
följande fäkta. Finnes bland ett slägte med terminala och
således reguliera blommor en art med blommor samlade utefter
en axel, så blifva dessa irreguliera ss. t. ex. Epilobium
angustifolium. Om deremot hos en växt med irreguliera
blommor axeln tillfälligtvis slutar i en blomma, så blir denna
regulier eller, som den då kallas, pelorisk; och vice versa
om peloriska blommor uppträda, så äro de alltid toppblom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
