Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
A. Falck.
persiska saltöknen. I Europa finnes den mest utpreglade
salinvegetation på de fem stora saltstepperna i Spanien samt
i Ungern och Siebenbürgen.
Egendomlig är den karakter, som salinerna i Ungern och
Siebenbürgen, hvilka sannolikt hafva ett gemensamt ursprung,
visa. Huru skild är ej denna flora från den, som eljest
tillhör dessa länder! Ingen vänte sig der dessa herrliga Liliaceer.
Narcissineer eller Irideer, som i mångskiftande prakt smycka
ängarne i låglandet vid vårens början eller dessa
blomster-bäddar af den purpurröda PJiododendron myrtifolium, den
azurhlå Acinos alphms, den i gult och rödt spelande
Hie-raicum aurantiacum och de små täcka Alsinaceerna med
sina stora, hvita blommor och de rödsvarta ståndarknapparne,
som i slutet af Juni månad förvandla en viss region af
alperna till en verklig lustträdgård, skönare än mången af
konsten anlagd. Förgäfves söker man der efter en vällukt,
sådan som violerna utandas om våren eller de stundom mera
starkt än behagligt luktande Labiaterna gifva om sommaren.
Redan sjelfva Salinen ger intrycket af en tröstlös
enformighet. Insänkt mellan låga tertiära kullar är den redan på
långt afstånd märkbar genom sitt hvitgrå utseende, som
nästan uppväcker tanken på vinterns snöfält. Och ingen fogel
ger lif åt dessa nejder, ingen insekt sjunger här sin sång,
ingen fisk slår sina muntra slag i de små dammar, som
öfverallt betäcka salinen och huru vore det väl möjligt att
lefva i ett vatten, som ofta innehåller mer än en femtedel
salthaltiga beståndsdelar och hvars specifika vigt är 1,14!
Endast en brachiopod, Artemia salina Leach, har funnit
behag i dessa ställen. Hon trifves just endast i de saltaste
dammarne och dör, om de genom starka regnskurar för
mycket utspädas. Det är en bild, som i flera fall erinrar om
högalpèrna. med sina snöfält, sin dystra enslighet och sina
på allt organiskt lif blottade sjöar.
Samma dystra, enformiga prägel bär den växtlighet, som
betäcker dessa ställen. När hösten redan brutit in, när lian
skördat ängarnes flora i låglandet och fåren, botanisternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
