Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
A. G. Nathorst. Om vegetationen på Spetsbergens vestkust.
under denna tid urholkat bergen samt sålunda gifvit upphof
åt dalar och fjordar. Som jag nyss nämnde, är det genom
dalarne, som isen erhåller aflopp till hafvet, men många dalar
sakna numera sådana glacierer, och i stället för is hysa de
då representanterna för landets vegetation, som, ehuru ej i
och för sig rik, dock här lemnar de bästa betesmarkerna för
talrika renhjordar, hvarföre ock dessa dalar af de norska
fångstmännen vanligen kallas "rendalar."
Mellan bergen och fjordarne är ofta ett terassformigt
lågland beläget, hvilket, såsom af skal af musslor etc. synes,
helt nyligen måste hafva uppstigit ur hafvet, och äfven på
detta lågland är vegetationen temligen rik. Bergens sidor
äro ofta till halfva sin höjd betäckta af allt efter bergartens
beskaffenhet större eller mindre stenar och grus, ty det finare
materialet har nedslammats till låglandet och dalarnes botten
eller ock funnit väg till hafvet, och på dessa sluttningar, på
afsatserna i bergen, på bergsplatåerna och på låglandet är
det, som landets vegetation har sin plats. Uppe på bergen
ocli i de klyftor, som vetta mot norr, qvarligger snön- hela
året om, och det nedsipprande snövattnet förorsakar derföre,
att marken öfverallt är fuktig, så att man knappast kan leta
upp någon torr plats. Fordom var den åsigten gällande, att
snögränsen skulle på Spetsbergen gå ned till hafsytan, men
som de svenska vetenskapliga expeditionerna hafva visat är
detta ingalunda fallet, utan snögränsen går enligt Malmgren
vid Spetsbergens vestkust ännu 800 à 1000 fot öfver hafsytan.
De växter, som man vid sitt besök på land först
anträffar, tillhöra naturligtvis stranden och låglandet, men de
egentliga strandväxterna äro icke af något stort antal och
ej heller allmänna. Såsom sådana kunna vi dock nämna
Mertensia maritima DC., sora här är mycket liten och
äfven derföre betecknats sora en egen afart, ß tenella Th. Fr.;
den förekommer vid Advent Bay och något större vid Cap
Thordsen i eilstaka stånd. Vidare en form af Cochlearia
fe-nestrata B. Br., som till sin habitus erinrar om C. danica,
Stellaria huniifusa Bot th. vid Advent Bay, Dicksons Bay,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
