Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
F. W. C. Areschoug:.
form af R. suberectus Ands., så äro i allmänhet dess arter
väl begränsade.
Den andra gruppen — corylifoUi — synes tillhöra en
rent europeisk typ. Dithörande former äro nämligen spridda
öfver en stor del af Europa och torde äfven vara de
allmännaste på den skandinaviska halfön, åtminstone i
kusttrakterna. De utmärkande karaktererna för hela gruppen äro
jemförelsevis tunna, föga håriga, på undre sidan merendels
gröna eller något blekare, sällan hvitludna blad, hvilka
bestå af 3—5. sällan 7, föga skaftade småblad. De båda
nedersta småbladen på de 5-taliga bladen äro nästan oskaftade,
temligen breda samt mot basen föga afsmalnande och deras
skaft utgå merendels från det gemensamma bladskaftets spets
och ej från sidosmåbladens skaft. Stammen är merendels
glatt, d. v. s. saknar egentliga hår, hvaremot den stundom
beklädes af glandelhår och borst. Frukten utgöres af ett
färre antal småfrukter, hvilka äro blandade med i sin
utveckling hämmade karpeller, och foderbladen äro någongång
upprätta, tryckta intill sjelfva frukten. Dessutom utmärka
sio- kronbladen genom en nästan rundad form och blomställ-
o O
ningen är merendels gles, bestående af ett färre antal stora
blommor.
På den skandinaviska halfön, liksom på de danska öarne,
är ifrågavarande typs förmåga att variera inskränkt inom
ganska trånga gränser, ehuru å andra sidan de
derstädes förekommande formerna tyckas vara af rent
skandinaviskt ursprung. Ty dels äro de genom ett stort antal
mellanformer förenade med hvarandra dels äro de ej fullt
identiska med de på kontinenten och i Storbritanien lefvande
formerna af samma typ. Närmast äro de emellertid
beslägtade med dem från England och norra samt östra Tyskland
(från Schlesien ända till Timringen). Denna
öfverensstämmelse visar sig i synnerhet i uddbladens form på turionerna,
hvilka hafva en bred, vanligen hjertlik bas och afsmalna
småningom ofvan midten i en temligen lång spets, så att
bladets största bredd infaller vid eller nedanför dess midt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
