Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
r. Vi. C. Areschoug.
öfverallt der de klimateriska förhållandena äro de för det
geografiska läget normala sådana nordiska arter modifierats
efter dem. Ty ett närmare aktgifvande på vegetationens
allmänna karakter äfven inom ett inskränktare område visar
ej sällan, att de yttre förhållanden, som inverka på
växtligheten, kunna vara underkastade rätt betydliga vexlingar
äfven på kortare distancer. Och utan allt tvifvel åstadkomma
sådana vexlingar, att en inflyttad art på en lokal i det
närmaste bibehåller sin ursprungliga karakter och på en annan ofta
temligen nära belägen uppträder under en ganska förändrad form.
Den märkbara bristen på glandier är äfven karakteristisk
för de skandinaviska Piubi corylifolii, och ej blott för dem,
utan äfven för alla de öfliga representanterna för
ifrågavarande slägte. Ty de glandelhåriga arterna äro få och
temligen sällsynta på den skandinaviska halfön. Purbi
glandu-losi tillhöra östra och sydöstra Europa och synas härstamma
från en del mycket glandelhåriga arter, som förekomma på
Himalaya. I sin mest karakteristiska form äro de utmärkta
genom stora tunna och gröna småblad, som hos flera
asiatiska arter ej äro åtskilda, utan förenade till enkla blad, genom
fåblommiga och föga förgrenade blomställningar samt en stor
rikedom på glandier, hvilka äro så talrika, att de mer eller
mindre utesluta taggarne. Turionerna beklädas sålunda med
glandelhår, som till en del öfvergått i borst eller mycket
fina, vid beröring sig krökande taggar. I sin utbredning på
den skandinaviska halfön visa 7 inbi f/lanclitlosi, jemför da med
Pi. cliscolorcs, samma förhållande, som deri Kaukasiska
Flo-ran i jemförelse med Medelhafsfloran (F. W. C. Areschoug
"Om den europeiska vegetationens ursprung" i Forhandl. ved
de Skand. Naturf. mode 1868); de förra finnas nämligen i
synnerhet på östkusten, de sednare på vestkusten. I vestra
Europa blifva hithörande former mera taggiga och mindre
glandelhåriga, få tjockare, på undre sidan något hvitludna
blad samt mera utdragen inflorescens, hvarigenom de äfven
närma sig Pub i ra des, som måhända äro vestliga former af
denna grupp. Alla tyckas de hafva utvecklat sig under in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
