Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heppia lutosa i sverige
95
morfologin tycks vara något att ta fasta på. Detta användes även av
t.ex. Migula (1929) som skiljekaraklär för de ifrågavarande arterna.
Dock tycks l.o.m. Harmand, auktorn till H. Monguillonii, vara rätt
tveksam angående artens ställning, enär han senare (1913) upptar den
som synonym till II. Iutosa (Ach.) Nyl. (hos Htje var det sistnämnda
namnet synonymt till //. uirescens). F.ö. nämnes här huvudskillnaden
mellan de nämnda »arierna» (alltså H. uirescens och H. Iutosa) vara
den, all bålfjällen hos den förra äro ganska distinkta, hos den senare
föga distinkta, bildande en tunn sprickig krusta (I.e., p. 78(5). Det
slutliga stegel mot att hopslå de båda arter, som nämnts i det föregående,
har tagits av Köfarag o-Gyei.nik (1935 och 1940). Några skäl tör denna
åtgärd anföres emellertid inte.
Icke mindre än 19 olika namn ha kommit till användning för arten
Heppia Iutosa. Det senaste, Solorinaria Despreauxii (Mont.) Fink n.
comb, lanseras av Fink (1935, p. 170), som brutit ut arten ur Heppia
huvudsakligen på grund av att den har 8-sporiga asci. Härigenom
inträder det märkliga förhållandet, all si. Solorinaria hos Fink i
huvudsak synes kännetecknas av 8-sporiga asci gentemot si. Heppia men hos
Köfafagö-Gye lnik (1940) karakteriseras av mångsporiga asci
gentemot si. Heppia med 8 sporer i asci. Till det senare släktet för Fink
även de av Gyelnik till si. Peltula förda arierna [däribland den också
i vårt land sällsynt funna Heppia euploca (Ach.) Vain. (jlr Magnusson
1935, p. 120)]. Solorinaria uppställdes ursprungligen av Vainio (1890,
p. 217) som sektion under Heppia.
Bålbyggnad. En granskning av det material, som finnes i de
Botaniska museerna i Uppsala, Lund och Stockholm samt herb. Du Rietz,
herb. Degelius och herb. A. H. Magnusson har visat, att man med
avseende på Ihallusanatomin kan urskilja två ytterlighetstyper, som
illustreras här nedan.
Typ nr 1 synes motsvara //. Iutosa (Ach.) Nyl. sensu 11 armand
(1913). Bålen är oskiktad utan tydligt märglager. Häri ligga apotecierna
m.el.m. strödda med åtminstone i juvenil! stadium en starkt vårtig och
ojämn kant. Bålens färg är svartbrun. Typ nr 2 är tydligen identisk
med //. uirescens iDespr.) Nyl. hos Harmand. Bålfjällen äro åtminstone
som yngre tydligt avgränsade. Bålen är differentierad i ett övre
bark-och undre märglager, mellan vilka ett gonidieförande skikt ligger. Vid
rivning skimra t.o.m. makroskopiskt dessa lager vita. Apoteciernas kant
är jämn. Bålens färg är grönaktig. Habitus erinrar starkt om Solorina,
vilket förklarar, att Montagne och Despréaux förde arten till detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
