Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
GUSTAF E. HAGLUND
heller. — Sie ist nur von einem einzigen Fundort bekannt, an dem sie einige
Male gesammelt wurde. Sie ist im botanischen Garten zu Lund in Kultur
untersucht worden.
T. Sterneri Hagl. 11.sp.1
T. Sterneri Hagl.. nomen: Förteckning över Skandinaviens växter. Lund, 1941.
Planta 20—40 cm alla, sat gracilis. Folia lanceolata, ±longa,
obscure viridia, subglabra, petiolis ± angustis, rnbro-violaceis. Lobi
laterales, deltoidei, alti vel altissimi, breves, dorso vulgo convexuli,
superiores saepius integri, inferiores sparse subulato-dentati, apicibns ±
brevibus, recurvis vel patentibus. Lobus terminalis magnus—maximus,
sàgittatus, breviter acutus, saepius integer, lobulis basalibus parvis.
Involucr um parvum, breve, 12—c. 15 mm altum, atro-viride.
S q u a m a e ex t e r i o r e s subreflexae, vix 2—vix 3 mm latae, c. 10
mm longae vel vulgo breviores. C a 1 a t h i u m parvum, sat laete
luteum, valde radialis. L igulae marginales breves, extus stria
olivaceo-violacea ornatae. Antherae polliniferae. Stigmata
atra. Achenium fusco-stramineum, angustum, c. 3 mm longvim,
superne squamuloso-spinulosum, in pyramiden angustam, ad c. 1,25
mm longam, inferne spinulosam subsensim abiens.
Kirchsp. Hulterstad, Station Skärlöv. R. Sterner (typus).
T. Sterneri erinnert an T. capnocarpum Dt. Dieses hat jedoch mehr
konvexe, nicht so hohe Seitenlappen; es fehlen ihm die für die erstgenannte Art
charakteristischen grossen Endlappen. Beide Arten haben indessen kleine
Infloreszenzhüllen, aber diese sind bei T. Sterneri kürzer und mit kürzeren
äusseren Iiiillblättchen versehen. Die Narben sind schwarz, dunkler noch als
bei T. capnocarpum. Die Frucht ist schmaler, in eine bedeutend längere, unten
stachlige Vorspitze ausgezogen.
T. Sterneri wurde an etwas mehr als zehn Fundorten angetroffen, meistens
waren es Strassenränder, Dorfstrassen und dergl. im südöstlichen Teil Ölands.
Einige Fundorte sind im Gebiet von Borgholm gelegen.
T. tenuiforme Hagl. n.sp.
P 1 a n t a vulgo medioeriter alta vel humilior. F o 1 i a
lanceolata—elongate lanceolata, ± longa, subobscure viridia, canescentia,
parce—densiuscule araneoso-pilosa, petiolis subangustis, rubescentibus.
Lobi laterales deltoidei, medioeriter lati vel lati, deorsum decrescentes,
sat breves, subreflexi—patentes, dorso convexuli -sat convexi, superiores
integri, inferiores ± longe subulato-dentati, apicibns brevibus—sat
1 Benannt nach Lektor R. Sterner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>