Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARGLAVEN PA BRUNFLO KYRKOGÅRD, JÄMTLAND
1599
av 1890-talet; det tjärades senast 1935, vilket ini knappt synes. Gravarna
på kyrkogården sakna träkors (jfr betr. den nya kyrkogården nedan).
Arten har icke övergått till rönnarna på kyrkogården, vilket är
föga märkligt, eftersom denna lav överhuvud taget är ytterst sällsynt
på lövträd (i Norden blott några få gånger samlad på björk, även bark).
(De äldre rönnarna ha en rik lavvegetation med Parmelia sulcata
framför allt dominerande. Av övriga arter iakttogs bl.a. ett litet sterilt ex.
av den sydliga Anciptychia ciliaris.)
Som i inledningen nämnts är denna förekomst av Letharia vulpina
pä Brunflo kyrkogård säkerligen den rikaste återstående med hänsyn
till kullurskapade ståndorter i Norden. Hur stort beståndet är, kan icke
exakt angivas, men enligt en av mig företagen uppskattning få
exemplaren räknas i åtminstone ett par tiotusental (om även yngre individ
medräknas). Dock är den nuvarande förekomsten blott en liten rest av
en tidigare långt större, från den tiden då även kyrktaket var belagt
med träspånor.1 Jag vet icke exakt vilket år denna beläggning ersattes
med den nuvarande av små skifferplattor. Så sent som 1914 skriver
emellertid Malme i Svensk Botanisk Tidskrift (årg. 7, s. 377), alt arten
i Brunflo »växer massvis dels på kyrktaket, dels på spåntaket på muren
kring kyrkogården». Denna iakttagelse gjordes året förut (1913), då laven
av Malme insamlades för exsickatet. Anledningen till artens minskade
riklighet är dock icke enbart mänsklig verksamhet, även om denna har
spelat största rollen. Även en naturlig tillbakagång - i samband med
den på muren förekommande lavvegetationens egna förändringar
(suc-cessionsföreteelser) — kan spåras (jfr nedan), vilken dock i viss mån
kompenseras av artens ställvis starka föryngring. Denna senare har
gynnats i hög grad genom inläggningen av de nya bräderna (vilkas
ålder jag tyvärr ej lyckats fastställa). En förutsättning för en dylik rik
förekomsts bestånd här och på liknande lokaler är nämligen, som
närmare framgår nedan, all nytt lignum ställvis tillföres med vissa
lidsintervall (vilka kunna vara långa). Mänsklig verksamhet kan här alltså
verka i såväl positiv som negativ riktning.
Malme skriver på anfört ställe vidare om denna lokal: »Tyvärr är
denna fyndort slarkl hotad, enär förslag väckts om spånets utbytande
mot |egei.» Som framgår ovan har hotelsen gått i verket för kyrktakets
del (ehuru ej tegel utan skiffer använts), men ännu ej för murens.
1 Även förekomsten på muren synes ha minskal något de senaste årtiondena.
Åtminstone förefaller det mig som om arten år 1924, då jag första gången besökte
lokalen, var rikligare än nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
