Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
hakon hjelmqvist och elsa nyholm
fläckig, som synes med stark lupp; den erinrar starkl om undersidan
hos C. caespitosa. Bladens undersida har hos den vanliga
sydskandinaviska formen, vilken väl får betraktas som den typiska, inga papiller,
och epidermis är där tjockare, storcelligare. Klyvöppningarna sitta på
översidan; ibland kan man dock iakttaga enstaka klyvöppningar invid
undersidans nerver. Mittnerven är på undersidan asymmetriskt utbildad.
Utmärkande drag, ehuru ej fullt konstanta, äro vidare att översidan
ovan de större nerverna brukar vara starkt utbuktad och att det invid
bladkanten, som brukar vara tämligen tvärt avskuren, brukar finnas
en utbuktning, som omgiver en sklerenkymsträng.
Arten är mycket variabel, ej blott morfologiskt utan även i sin
anatomi. En ofta förekommande avvikelse är, att bladen även på
undersidan bli mer eller mindre papillösa. Särskilt synes detta vara
vanligt hos den lågvuxna form, som kallats var. stolonifera (Hoppe)
Aschers., men det förekommer inte endast hos denna.
Carex fnsca subsp. juncella Fr. (fig. 1 c, c ) är i sin typiska form,
så som den t.ex. förekommer vid den nordnorska ishavskusten, även
anatomiskt ganska särpräglad; den har en vid sidonerverna starkt
för-tjockad, men f.ö. jämn bladskiva, som på båda sidor är försedd med
papiller, som kunna vara nog så kraftigt utbildade. Sylvén (1940)
och i anslutning till honom Hylander (1941, 1945) betrakta den som en
art. Dess anatomiska avvikelser från C. fusca äro dock mera av
kvantitativ natur; i fråga om t.ex. klyvöppningarnas placering
överensstämmer den med C. fusca, och i fråga om papillerna finns det alla möjliga
övergångar till denna; övergångarna mellan de båda formerna äro enligt
Sylvén fertila. Det är kanske därför riktigare att betrakta formen som
en underart.
Carex trinervis Degl. (fig. 2 b, b). Denna art är i fråga om sin
bladbyggnad mycket olik alla andra till gruppen hörande arter, vilket
väl slår i samband med dess levnadssätt; den växer ju i sanddyner.
Bladen äro mycket tjocka, med små eller inga luftrum, och nästan
iso-laterala; såväl på över- som undersidan finnas upphöjda åsar och
fåror däremellan, i vilka klyvöppningarna silta. Översidans åsar äro i
allmänhet något högre än undersidans, men skillnaden är ej stor. I
motsats till vad som annars brukar vara förhållandet, äro
epidermis-cellerna ovanför och under nerverna betydligt större än däremellan.
Dessa cellers ytterväggar äro särskilt i fårorna utåtvälvda, men bilda
knappast några riktiga papiller. Kärlsträngarna sitla mitt i bladskivan,
och kraftiga sklerenkvmvävnader äro utbildade mellan dem ocb
bladets ytor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
